Borgerlighetens gudfader – Bildt
13 JUNI 2010. Carl Bildt
Sveriges utrikesminister Carl Bildt hotas av åtal för brott mot människorätten. En oerhörd anklagelse, uppmärksammad i landets ledande borgerliga tidning med en diskret enspaltare.
ECOS, en mycket bred organisation för mänskliga rättigheter, placerar Bildts arbetsgivare Lundin Oil (Petroleum) i det blodiga Sudan och gör bolaget medansvarigt för massmord och massdeportationer. De fördrivna och dödade stod i vägen för Lundins lust efter pengar och olja. De vinster som inte tillföll bolaget slussades till 70 procent in i diktaturens krigsmakt (New York Times).
ECOS begär att svenska regeringen utreder Lundins och därmed styrelseledamoten och aktieägaren Carl Bildts skuld.
Jag erinrar mig en aktuell jämförbar europeisk politisk affär. I Frankrike dömdes nyligen Bildts partivän, den förre ministern Charles Pasqua, till fängelsestraff för delaktighet i affärsskandaler i Angola.
Lundin, kända för sina lukrativa affärer i mängder av förtryckande diktaturer, har funnit det klokt att också samverka med kretsar inom Moderaterna. I Lundins ryska filial Vostok Nafta, (ägandet i bolaget kontrolleras via skatteparadiset Guernsey) med kopplingar till Gazprom och oljeoligarker, placerades Jonas Hafström i styrelsen. Han var under ett dussin år Bildts närmaste man, dessutom hög tjänsteman på UD. Anna Lindh tvingade Hafström lämna oljebranschen. Senare gottgjordes han; Bildt utnämnde vännen Hafström till ambassadör i USA.
Lundin hade periodvis vissa imageproblem; varumärket solkades en smula av blod och mord. Uppgiften att putsa Lundin låg hos Kreab. Det PR-bolaget, där Bildt varit styrelseordförande, har i evighet drivits av hans gode vän Peje Emilsson. Denne har belönats med ordförandeskap i Handelskammaren. Direktör där blir Maria Rankka, Timbro och en gång Bildt-medarbetare. Hon efterträder Peter Egardt, som varit Bilds statssekreterare och nu av högerregeringen utsetts till landshövding i Uppsala.
Michael Fridman, en rysk oligark som plundrat sitt lands och folks tillgångar, har stora intressen i telekom-branschen, ofta i konflikt med TeliaSoneras strategier. Fridman introducerades på näringsdepartementet personligen av vännen Carl Bildt, har dåvarande statssekreteraren Sven-Eric Söder berättat för mig. Stora pengar stod på spel. Återigen var det Bildt närstående Kreab inblandat. PR-bolaget drev, meddelade affärstidningarna, kampanj för Fridman, i praktiken mot TeliaSonera.
I Bildts geostrategiska tänkande trängs tre övergripande intressen: olja, telekommunikationer och livsmedel. Konkret översatt: ”Lundin”, ”Fridman” och ”Lundin”. Oljebolaget är numera nämligen den största aktieägaren i Black Earth Farming, som exploaterar särskilt bördig jord i Ryssland (det nya svarta guldet).
I Expressen, som granskat utrikesministern bättre än andra, skriver Dilsa Demibag Sten, att kritiken mot Bildt och hans inblandning i Sudan, har svårt att ”få fäste i det svenska medvetandet”. Ändå ligger Kerstin Lundells väldokumenterade Lundin-bok ”Affärer i blod och olja” uppslagen, för alla som vill förstå.
Möjligen kan Bildt skymma sina affärsintressen och fiasko som statsminister med hjälp av auktoritär arrogans; ”kompetens” kallas det aningslöst. Bildt var, bör man lägga märke till, lobbyist för Irak-kriget. Han samarbetade med den militanta kristna högern för bombkriget. Hans vänner är Dick Cheney och George W Bush. ”Bush kommer att vara ödmjuk i sin ledarstil”, skrev Bildt.
Under Georgien-konflikten 2008 jämförde Bildt den ryska statsledningen med Hitler. Klokare och mäktigare ledare inom EU fick tillrättavisa honom. EU:s egen kvalificerade utredning visade senare att Georgiens äventyrlige ledare Micheil Saakashvili hade inlett kriget. Förmodligen tar inte Bildt till sig den informationen. När en nyutnämnd svenske ambassadör i Georgien rapporterade sådant som Bildt ogillade, kallades ambassadören ögonblicken hem. Bildt leasade ut utredningsuppdrag om Georgien till en svensk tankesmedja, finansierad bland annat av kapital från den amerikanska högern.
En av landets ledande journalister skrev nyligen att han ”beundrar” Carl Bildt. Utrikesministern behöver sådana journalister.