Anna Lindh vågade ta strid om Turkiet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Han gjorde inget stort väsen av det, medborgarrättskämpen Akin Birdal. Pekade bara på de åtta kulhålen i dörren till sitt kontor där högerextremisterna överfallit honom.
Anna Lindh besökte Akin Birdal i februari 2000, två månader efter att EU-toppmötet i Helsingfors hade gett Turkiet status som kandidatland. Hösten hade varit fylld av intensiva förhandlingar och en hetskampanj mot den svenska utrikesministern i turkisk press. ”Hon är Turkiets fiende nummer ett”, var budskapet sedan Sverige stoppat en gräddfil in i EU för det strategiskt viktiga Natolandet.
Det skulle ha fått de flesta att gömma sig i slutna mötesrum. Anna gjorde det motsatta. Efter besöket hos Akin Birdal åt hon lunch med fyra kurdiska ledare mitt i Ankara och talade om mänskliga rättigheter medan delikata smårätter bars in. Vi medarbetare fick hjälpa till att hålla undan den aggressiva pressen, eftersom Säpo inte heller den gången tyckte att de behövde vara med.
Genomslaget för besöket var enormt. De turkiska skandaltidningarna fylldes av vulgära och sexistiska angrepp. Mer seriösa medier gav utrymme åt självkritik av landets brister.
När Anna återvände i november 2000 tog Turkiets statsledning emot henne med respekt. Hon var fortfarande tuff i sin kritik, men övertygade dem att det inte fanns någon ”dold agenda” bakom. Andra EU-ledare ansåg mellan skål och vägg att ett land med så många muslimer inte kunde bli medlem i unionen. För Anna var islam en viktig del av Europas mångfald och historiska arv.
Aftonbladet Söndag frågade henne någon månad senare vad som var värt att ta strid för. Anna tog Turkiet som exempel:
– Jag ansåg att talet om mänskliga rättigheter, demokrati, frihet, en gemensam värdegrund, blev alldeles ihåligt om vi blundade för vad som händer i Turkiet. Jag ansåg att det var oetiskt och jag sa det.
Värderingarna är grunden för EU, upprepade hon i tal och debatter. Utan en gemensam tro på demokrati och mänskliga rättigheter faller Europatanken.
Många har bekänt sig till det budskapet, men få har praktiserat det som Anna Lindh. Det fanns bakom motståndet till kriget i Tjetjenien, i arbetet för romernas situation i Östeuropa, i kampen mot människohandel. Varje människas lika värde var hennes drivkraft, EU det viktigaste verktyget.
Nu är Anna borta. Kvar finns en verklighet där många andra dagligen riskerar sina liv för de mänskliga rättigheterna.
På söndag gästar Akin Birdal ABF-huset i Stockholm. Han har mycket att berätta om de återstående bristerna i Turkiet. En reformvillig regering och trycket från EU har lett till förbättringar, men fortfarande sker många övergrepp. Kurdernas rätt till undervisning och tv-sändningar på sitt eget språk är mycket begränsade.
Turkiet ska få besked om landet kan börja förhandla om medlemskap vid EU-toppmötet i december. Närmandet till EU stärker de reformvänliga krafterna, men det får inte vara villkorslöst.
Att fortsätta slåss för de mänskliga rättigheterna är ett viktigt sätt att föra Anna Lindhs arbete vidare.