Kristerssons allians är en politisk ruin
Om en vecka blir Sverige lite bättre. Den första juli förbjuds kosmetiska med mikroplast, terroristlagstiftningen skärps och sex utan samtycke blir ett brott . Dessutom ökas studiebidraget med 200 kronor i månaden, taket i sjukförsäkringen höjs, en karensdag i A-kassan tas bort och avdrag för fackföreningsavgift införs. Bland mycket annat.
Antagligen får det ingen uppmärksamhet, vi har vant oss. I små steg har de rödgröna under fyra år förbättrat för barnfamiljer och äldre, satsat miljarder på välfärden och stärkt Sveriges ställning i världen. Men folk blir aldrig nöjda. "De stigande förväntningarnas missnöje" kallade Tage Erlander det.
I borgerlig opinionsbildning beskrivs Socialdemokratisk ekonomiskt politik som ineffektiv. Sänka skatter och privatiseringar är alltid bättre. Men de senaste fyra åren har 300 000 jobb skapats mitt i "systemkollapsen" och ungdomsarbetslösheten har inte varit lägre sedan 2002. Svindlande 60 miljarder i underskott har vänts i överskott på 50 miljarder och statskulden är nere på sin lägsta nivå sedan Torbjörn Fälldin.
Burk med maskar
Ändå detta raseri. Sociala medier är som att öppna en burk med maskar. I skuggan av offentlighetens vassa kanter radikaliseras ytterkantshögern. Sverigedemokraterna talar om "återvandring" som nästa stora strid och att judar inte är svenskar. På Facebook skojar mina vänner med utländsk bakgrund om att de börjat packa väskorna. Eller skojar de?
Längre till höger diskuteras hur "folkförrädare" ska straffas när extremhögern får makten. Som Expo uppmärksammade i veckan sprids en ny hämndfantasi under vinjetten "Finspångrättegångarna". Genom ironiska bilder, så kallade "memes" sprids berättelsen om att slutstriden mellan folket och PK-etablissemanget ska stå i Finspång. Där ska sedan rättegångar hållas mot de nuvarande politiska och mediala makthavarna som ska få sota för "allt elände de åsamkat det svenska folket”.
"Folkförrädarna" ska sedan hängas i lyktstolpar längs E18 och E20 "för allmän beskådan". Hämndfantasin är inte ny, Nordiska motståndsrörelsen har sedan länge klistermärken för lyktstolpar med en hängsnara och texten "Reserverad för folkförrädare".
Om människosyn
Det nya med "Finspångrättegångarna" är att de sprids även utanför nazistiska kretsar. En skribent på sajten Ledarsidorna har exempelvis delat en bild av Feministiskt initiativs partistyrelse med texten "Vi ska till Finspång". Bilden delades vidare av partiet Medborgerlig samlings lokalavdelning i Järfälla.
Vän av ordning undrar självklart om höjt studiebidrag och billigare tandvård spelar någon roll när debatten inför valet ser ut så här? Är det verkligen inom ekonomisk politik de stora skillnaderna blir synliga? Svaret är både ja och nej.
Ekonomi handlar om fördelning av resurser och påverkar alla. Det stora vägvalet i höst är om vi ska fortsätta på Magdalena Anderssons inslagna väg och satsa mer pengar på sjukvården, på skolan och för att barn och äldre ska få det bättre. Eller om vi ska sänka skatten. Konflikten är djupt ideologisk och handlar ytterst om människosyn.
Alliansen är en enda röra
Socialdemokratin ser människan som del av ett sammanhang, ett kollektiv, en gemenskap. Jämlikhet blir då en förutsättning för frihet och det starka samhället ett projekt för frigörelse. Allt för stora skillnader i levnadsstandard och livsmöjligheter gör att alla i längden blir mindre fria. Borgerligheten ser däremot friheten i första hand som individuell. "Kan själv" som Moderaternas tidigare partiledare Bo Lundgren citerade sin lille son. Staten blir då ett hinder, inte en möjlighet.
Så ser vägvalet ut. Men granskar man politiken mer i detalj verkar de borgerliga partierna inte vara överens om särskilt mycket. De har olika ekonomisk politik, migrationspolitik, skolpolitik, sjukvårdspolitik, försvarspolitik och så vidare. En Alliansregering lär vrida Sverige rejält åt höger men också bli en enda röra.
Krävs moraliskt ledarskap
Men värre är att höstens val även kräver tydlighet på ett annat plan, ett moraliskt ledarskap bortom höger och vänster. Och då framstår Ulf Kristerssons allians till skillnad från Fredrik Reinfeldts mest som en politisk ruin, ett skal. För regeringsfrågan handlar inte längre bara om att räkna röster - den är existentiell.
Medan Annie Lööf är blixtrande i sina argument mot Sverigedemokrater och mörkerkrafter längre till höger verkar Kristersson vackla och taktisera för att vinna röster. "Modet för dan, det är vankelmodet", som Euskefeurat skaldade.
I veckan som gick avslöjandes återigen rasism högt upp i Sverigedemokraternas led. En SD-kandidat skrev på nazistsajten Nordfront: "Medborgargarde och träpåkar är vad som behövs." En annan: "Den ende invandraren som jag tycker har gjort något gott är Adolf Hitler." Ändå stänger inte Ulf Kristersson dörren till detta parti, ändå är Moderaternas fördömanden mumlande och långsamma och riksdagskandidaten Ann Heberlein avfärdar reaktionerna mot Finspångretoriken som "brist på humor".
Vem är Ulf Kristersson?
Så vad vill Ulf Kristersson med sitt moraliska ledarskap när allt nu verkligen ställs på sin spets? Var går hans gräns, vad är han beredd att stå upp för när det blåser? Vem är han?
Förmodligen är Kristersson den statsministerkandidat som granskats allra minst inför ett val. Ändå kan hans temperament, inre kompass och förmåga att få saker ur händerna bli helt avgörande. Det är han, och ingen annan, som är alternativet till Stefan Löfven som statsminister.
Om en vecka blir Sverige lite bättre, så ser reformism ut i praktiken.
Sen vete gudarna vad som händer.