Dylan är en röst i det svenska valet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-29
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den där rösten.
Så sträv att man kunde slipa trä med den.
Uråldrig och ändå så närvarande.
Jag är förhäxad av Bob Dylans nya skiva ”Modern times”. Helgens valdebatt försvann nästan i den kvällsdimma som inleder ohyggligt vackra ”Workingman’s blues #2”:
”There’s an evening haze settling over the town
Starlight by the edge of the creek
The buying power of the proletariat’s gone down
Money’s getting shallow and weak”
En enkel melodi som växer och en text så stark att jag får tårar i ögonen. Kanske om en industristad någonstans i det norra USA där Dylan har sina rötter.
”Workingman’s blues” säger det mesta som finns att säga om arbetslöshet och låglönejobb. Mannen i Dylans sång räknas inte längre:
”Gonna sleep off the rest of the day
Sometimes no one wants what we got
Sometimes you can’t give it away”
Den amerikanska modellen har sällan sammanfattats så tydligt. Mitt i rikedomen och den fantastiska mångfalden tvingas kvinnor och män till dubbla jobb. Fackföreningarna är svaga och kan inte hävda lönenivån. Den som inte orkar eller blir över lämnas åt sitt öde.
Fattiga och rika var också temat för ett av Bob Dylans radioprogram i somras. En läsare, Olof Berg i Linköping, tipsade om sändningen i satellitkanalen Radio XM.
Dylan lät Woody Guthrie, Louis Armstrong, Little Richard och många andra berätta om de sociala orättvisornas USA. Hans egen raspiga röst ledde lyssnarna framåt i en berättelse som visade att han hittat tillbaka till sitt samhällsengagemang. Och att han håller koll på Europa:
”In Sweden, they have a system of higher taxes but welfare for everyone. They call it the Swedish model. Well, I could go for a Swedish model right about now.”
Kanske var den sista meningen både en politisk markering och en ordvits om vackra svenska kvinnor. Det var i alla fall ingen slump att Dylan lyfte fram Sverige som ett alternativ till de amerikanska klassklyftorna.
Den nya skivan har fler lysande spår. Till slut tvingar jag mig att stänga av cd-spelaren för att lyssna till radions EU-debatt.
Centerns Johan Linander tvekar inte om lönekonkurrensen. Utländska företag ska få betala lägre löner, i alla fall om de bara är ”tillfälligt” i Sverige. Häromdagen sa Maud Olofsson samma sak. Inga jätterubriker i pressen.
Det känns lite futtigt att ta ned Dylans mästerverk till svensk valdebattnivå. Ändå kan jag inte låta bli att förvånas.
Varför handlar valrörelsen i medierna så lite om villkoren på arbetsmarknaden? De borgerliga förslagen om försämrad a-kassa och svagare fackföreningar skulle föra oss närmare den amerikanska modellen. Till dubbla slitjobb för låga löner.
Samma budskap som makten har i Dylans sång:
”Well, the place I love best is a sweet memory
It’s a new path that we trod
They say low wages are a reality
If we want to compete abroad”.