Se upp för Ulf Ekmans ekumenik

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Livets Ord-pastorn läser Luther som en viss potentat läser bibeln

Livets Ord-pastorn Ulf Ekman slår i Svenska Dagbladet ett slag för ekumeniken. Ekman för numera samtal med företrädare för pingströrelsen och katolska kyrkan. Han ser det som en ”samling kring bibel och bekännelse” som motvärn till den pågående sekulariseringen och kyrkans påstådda anpassning till ”tidens olika nycker”.

Bevara kristenheten från den sortens ekumenik som mer handlar om likriktning och murbyggeri mot dem som inte ”tror rätt” (också mot andra religioner som Islam) än en respekt för olikheten och ett bejakande av mångfalden.

Begreppet ekumenik håller på att bli ett argument för att bevara allt som det alltid har varit. Här måste Svenska kyrkans företrädare se upp. Länge ansågs exempelvis kvinnliga präster vara ett problem för den så kallade ekumeniken. Nu är det frågan om äktenskapet.

Ulf Ekman och hans bröder inom den konservativa kristenheten är bekymrade över präster som säger ja till äktenskap mellan homosexuella.

I polemik mot Svenska kyrkan försöker Ekman hävda att det skulle strida mot en reformatorisk hållning ”eftersom reformationen strävade efter att återvända till Bibeln och grunden för den kristna tron och inte avlägsna sig från den”.

Livets Ord-pastorn läser Luther som en viss potentat läser Bibeln. Reformationen var en uppgörelse med en kyrka som hade fastnat i lagiskhet och glömt vad evangelium är.

En sådan uppgörelse med förtrycket skedde redan på biblisk tid då Paulus förkunnade att det är okej att inte vara omskuren jude. För Luther handlade förtrycket inte om den mosaiska lagen utan om den medeltida katolska kyrkan – tvånget att bikta sig och köpa avlat. När Luther talar om Pauli ord i Bibeln (Romarbrevet och Galaterbrevet) nämner han inte ordet omskärelse trots att det är det som Paulus diskuterar.

”Du läser inte som det står”, hade väl Ekman och hans fundamentalistiska bröder sagt till Luther.

Reformationen handlade om rätten att tolka – att nytolka bibelordet så att den tidens människor fick möjlighet att upptäcka det befriande kärleksbudskapet, evangeliet.

”Han sysslar med en nyskapande skriftutläggning – ty lagens tryck flyttar sig”, skrev Lutherexperten Gustaf Wingren i boken ”Luther och Sverige”.

Svenska kyrkans hållning är i dag märkligt kluven. Å ena sidan ja till att välsigna partnerskap. Å andra sidan vill man att begreppet äktenskap ska vara förbehållet relationen man–kvinna.

För att traditionen säger så.

Att hänvisa till traditionen är en farlig väg. För det första är rådande äktenskapsinstitution i Sverige inte alls densamma som för exempelvis 100 år sedan, då det handlade om att bevara mannens överordning över kvinnan.

För det andra är det många hemskheter i kyrkans historia som kan legitimeras med hänvisning till traditionen: försvar för slaveriet, för dödsstraffet, för apartheid, mot kvinnliga präster osv.

Om detta skriver Margareta Brandby-Cöster i Svensk Kyrkotidning.

Brandby-Cöster som är ledamot av kyrkans teologiska kommitté påpekar att äktenskapet inte fungerar som fiskekvoten – det tunnas inte ut eller ”fiskas ut” genom att homosexuellas kärlek kallas äktenskap.

Tack och lov tog Linköpings biskop, Martin Lind, till orda häromdagen och skrev i Dagens Nyheter att det inte finns några teologiskt hållbara argument mot samkönade äktenskap.

Måtte detta bli Svenska kyrkans hållning.

Så kan den förtryckande lagiskheten sprängas av kärlekens budskap också i vår tid.

Helle Klein