Nu förstör orättvisorna det svenska samhället

Bara sex av tio arbetare är med i facket

Nya siffror visar att en allt mindre andel av arbetarna är med i facket.

Av de som arbetar i LO-yrken var bara sex av tio medlemmar i facket förra året. Siffran har sjunkit med tre procent på bara ett år. Också den fackliga anslutningen bland tjänstemännen minskar, men mindre.

Skillnaden i organisationsgrad – det är så man säger – mellan arbetare och tjänstemän är nu 14 procentenheter. För mindre än 20 år sedan fanns ingen sådan skillnad.

Bland arbetare i LO-yrken med bakgrund i ett annat land är bara drygt hälften med i facket. Och andelen oorganiserade ökar snabbare än i andra grupper.

Flera orsaker

Allt det där är siffror ur en ny rapport som professor Anders Kjellberg skrivit för tankesmedjan Arena Idé. Han pekar själv ut flera tänkbara orsaker till utvecklingen. Dyrtiderna som särskilt drabbar låginkomsttagare, osäkra anställningar och bristande språkkunskaper för att ta några exempel.

De borde göra oss väldigt oroade.

Den svenska modellen, alltså att arbetsmarknaden till stor del regleras av fack och arbetsgivare förutsätter hög organisationsgrad. Är inte tillräckligt många med i facket hjälper det till sist inte att det kanske finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen. Ingen kommer ju att kunna kontrollera att det följs.

Usla villkor och osund konkurens

Det brukar sluta med usla anställningsvillkor och osund konkurrens. Och det kommer till sist att skapa krav på politiska beslut och fler regleringar.

Det är det egentligen ingen som vill. När saker fungerar är den svenska arbetsmarknaden en förebild för hela Europa.

Men Kjellbergs siffror är också en varningssignal på ett annat plan. De ekonomiska klyftorna i samhället får allt större effekter på hur stora möjligheter människor har att påverka samhället.

Ett fackligt medlemskap är en sådan möjlighet. Oavsett om det handlar om att stå upp mot en arbetsgivare, bråka med myndigheter eller påverka samhällsdebatten blir människor starkare tillsammans.

Göra sin röst hörd

Att rösta är en annan möjlighet att göra sig hörd. I förra veckan presenterade SCB siffror som visar att valdeltagande följer människors utbildningsnivå. Bland de som saknar gymnasieutbildning röstade 74 procent av de röstberättigade i höstens val. Tittar vi istället på gruppen med eftergymnasial utbildning är siffran 93 procent.

Högutbildade är oftare med i facket. De röstar oftare, och det är ganska säkert att de också har lättare att påverka samhällsdebatten. Det är klart att det får effekter. För arbetsförhållanden. För politiska beslut, som vilka skatter vi ska betala och hur välfärden ska se ut.

Vi får en spiral av växande klyftor, ökat utanförskap och minskat samhällsengagemang. Kanske är vi redan där.

Fördelningspolitik är inte bara ett sätt att jämna ut villkor. Det är ett sätt att försvara demokratins grundidé.