KD:s landsbygdspolitik luktar elsparkcykel och stadsgator

Regionalpolitiken befinner sig i centrum

Regionalpolitiken håller på att bli svensk politiks nya centrum. Det är hög tid. Landsbygden och det producerande Sverige har varit bortglömda länge, i alla fall av rikspolitiker och i riksmedia. Med det nya regeringssamarbetet säger inte minst kommunalpolitiker att en försiktig förändring kan kännas.

I veckan har Sverigedemokraternas beslut att stödja förändringarna av utjämningssystemet mellan kommunerna släppt lös en våg av politiska frågor. Är detta starten på en kamp om landsbygdens väljare? Och hur ska Stefan Löfven hantera att plötsligt få uppbackning av Jimmie Åkesson?

Allt de där frågorna förtjänar förstås ett svar, men i grunden handlar regionalpolitik och kommunal utjämning om att erbjuda människor i olika delar av landet mer jämlika villkor. I den frågan har partierna olika referensramar och det vet väljarna. Moderaternas storstadsperspektiv är lika besvärande för Jimmie Åkesson som det i åratal varit för Annie Lööf. Att han håller avstånd är högst begripligt.

Klyftorna finns på allvar

En sträng marxist skulle säga att de regionala klyftorna egentligen - precis som segregationen - handlar om klasskillnader. Det är säkert riktigt, men skillnaden mellan land och stad är en del av människors vardag. Den förtjänar att behandlas som ett seriöst politiskt område.

I morgon ska Kristdemokraternas partifullmäktige ta ställning till ett landsbygdsprogram i 76 punkter. I Kristdemokraternas Sverige ska läkare arbeta på små orter, polisens närvaro öka och grannsamverkansgrupper få nya befogenheter. Vildsvinsjägare ska få skattefrihet för att sälja kött och Kristdemokraterna vill ha mer jakt på överetablerade djurarter som hjort, gäss och - hör och häpna - varg.

Kristdemokratern tänker dessutom avskaffa regler för bönderna och sänka skatten på diesel. Man vill bekämpa granbarkborren och rusta upp vägar, låta mer av värdet på naturtillgångar stanna i kommunen och rusta upp vägarna. Får Kd bestämma ska staten stå för topplån för bostadsbyggande på landsbygden och byggloven avskaffas utanför stadsplanerat område.

Medborgargarden och klappjakt

Det är kort sagt en blandning av stort och smått. Medborgargarden och klappjakt på varg, helt nya principer för beskattning av naturtillgångar och en ny bostadspolitik. Somligt förtjänar att prövas på allvar, annat känns mest taget ur luften.

En sak är dock klar. I Kristdemokraternas Sverige innebär en satsning på landsbygden inte att någon eller något annan måste stå tillbaka. Fler poliser på små orter betyder inte färre i staden, lägre skatter på diesel betyder inte högre utsläpp eller ett fördärvat klimat och så vidare.

Att Ebba Busch Thor nu engagerar sig för landsbygdens sida är förstås välkommet, men även om hon lyckats samla ihop hela 76 punkter är det svårt att komma undan känslan att det egentligen mest handlar om att få plats på DN debatt. Trots att enstaka förslag borde prövas bär Kristdemokraternas regionalpolitiska engagemang en omisskännlig doft av stadsgator och elsparkcyklar. Det luktar rikspolitiker på studiebesök.

Vill man göra något åt klyftorna mellan stad och land måste vi också erkänna att det finns motsättningar, och att dagens privilegierade kommer att behöva avstå för att de som är missgynnade ska få bättre förutsättningar.

Precis som med den kommunala skatteutjämningen.