Nu ljuger Moderaterna om Putins gasledning

När beslutet togs hette statsministern Reinfeldt

Gasledningar i Tyskland.

Med stigande förvåning kunde radiolyssnarna i förra veckan höra högerpartiernas säkerhetspolitiker prata om sitt motstånd mot den ryska gasledningen på Östersjöns botten.

Hans Wallmark i riksdagen.

– Det är ju ingen hemlighet vad vi har haft för synpunkt mot Nord Stream som det säkerhetspolitiska vapen det har använts som, sa till exempel moderaten Hans Wallmark.

Kristdemokraten Mikael Oscarsson fyllde ivrigt i:

– Det här är ju frågan om ett utpressningsinstrument. Det varnade jag för 2016.

Om det ryska gasbolaget Gazprom vill laga sin söndersprängda ledning kan det bli ett av den nya regeringens första ärenden. Ledningen ligger ju i det som kallas svensk ekonomisk zon. Därför behövs ett svenskt godkännande för att byta ut de trasiga delarna av ledningen.

Det blir dessutom en repris av en fråga som har kommit tillbaka i den svenska politiken. Kerstin Nilsson har berättat hela historien i Aftonbladet.

Det avgörande beslutet fattades 2009 när den centerpartistiska miljöministern Andreas Carlgren på en märklig presskonferens snirklade sig fram till att godkänna den första gasledningen. Varken gamla minor eller musslorna på Norra Midsjöbankarna utgjorde tillräckligt starka argument för att säga nej.

Gotland som bas

Den svenska regeringen krävde inte ens en annan dragning. Och man stoppade inte gasföretaget från att använda Gotland som bas.

På den tiden hette statsministern Fredrik Reinfeldt och utrikesministern Carl Bildt. Och Kristdemokraterna satt bekvämt på sina statsrådsstolar i social- och finansdepartementen.

Att Mikael Oscarsson istället väljer att prata om 2016 när tvillingledningen Nord Stream 2 stod på dagordningen är inte en tillfällighet. Då hade ju hans parti tvingats lämna regeringsmakten och Oscarsson kunde utöva opposition i full frihet.

Alla har vetat

Låt oss säga som det är. Alla har hela tiden vetat att gasledningarna genom Östersjön handlar om säkerhetspolitik. De byggdes som ett maktinstrument av Ryssland. Men alla som har tvingats ta ansvar, till exempel som regering, har också vetat något annat. Att säga nej skulle vara krångligt juridiskt och det skulle ha ett mycket högt politiskt pris.

Varken Reinfeldt eller Stefan Löfven längtade efter att göra Angela Merkel rasande. Men Löfven och Hultqvist lyckades i alla fall hindra ryssarna från att använda Gotland.

Det är möjligt att kalkylen ser annorlunda ut idag. Rysslands krig och den nya tyska regeringens erfarenheter av energivapnet har onekligen ändrat på mycket. Men det har inte ändrat historien.

När figurer som Wallmark och Oscarsson försöker få oss att tro att deras partier är oskyldiga till Putins maktspel så ljuger de. Så enkelt är det.

Följ ämnen i artikeln