Terroristerna hatar faktiskt vår kultur
För inte så länge sedan var flygplatser, militärbaser, ambassader, regeringshögkvarter, tunnelbanetåg nästan alltid måltavlor vid stora terrorattacker. Men under de senaste åren har vi fått se hur människor massakrerats på nattklubbar, museer, julmarknader, barer, gayklubbar och vid konsertlokaler.
Sammanhållning och öppenhet
Måndagens attentat vid Manchester Arena och bilderna därifrån är otäckt bekanta. Här har vi unga människor som gått på en konsert, velat umgås, fira och festa och som i stället drabbats av död och skräck.
Varför har måltavlorna ändrats? Dels för att säkerheten kring exempelvis ambassader och parlament har ökat markant. Men också för att extremister hatar allt det som en Ariana Grande-konsert i Manchester eller en Real Madrid-fanclub i irakiska Balad står för: glädje, sammanhållning, öppenhet och gränslöshet.
Efter massmordet på konsertlokalen Bataclan i Paris i november 2015 sa IS om offren att de var ”hedningar” som samlats för ”en konsert i prostitution och synd”. I ett utskick som sägs komma från den Islamiska staten kallas Ariana Grande-konserten i Manchester skändlig och offren - däribland en åttaårig flicka - kallas korsriddare.
De dödar oss för att de hatar hur vi lever våra liv. För musiken vi lyssnar på och för matcherna vi går på. De gör det för att de vill att våra samhällen ska försvagas, polariseras, att vi och våra politiker ska backa från värderingar och grundvalar.
Det kommer vi inte göra.
En förenad stad
I går vimlade det av engelska fotbollsfans i Stockholm. Deras lag, Manchester United, mötte Ajax på Friends Arena i Solna. Att laget heter som det heter har förstås rubrikmakare över hela världen tagit fasta på.
Manchester, förenat.
Och från Manchester är det just den bilden som sprids just nu: en stad som gemensamt - över religionens och politikens gränser - står upp för allt det som extremister vill att vi ska ge upp.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.