Bitterheten klär inte Kristersson
Moderater och kristdemokrater har uppträtt som skitstövlar
Moderata, kristdemokratiska och sverigedemokratiska väljare är missnöjda med januariöverrenskommelsen. Det är faktiskt inte det minsta konstigt. Och kanske är det inte heller konstigt att ledarna för de tre partierna är besvikna. Ulf Kristersson hade ju lovat att flytta in i Sagerska i stort sett oavsett valresultat.
Frustrationen går alltså att begripa, men knappas bitterheten. Partiledningen för Moderaterna och Kristdemokraterna visste att de spelade ett högt spel när de övergav alliansens linje att inte söka stöd av Sverigedemokraterna. Och de visste att det skulle göra det borgerliga samarbetet mycket svårare.
Det är ingenting jag tror eller gissar, det är något jag vet. De senaste åren har jag nämligen lyssnat noga på nyckelpersoner bakom Kristerssons regeringsplaner, inte minst moderater och kristdemokrater.
Naturligtvis har jag frågat om regeringsunderlaget och antagligen tjatat en del om Centerpartiets och Liberalernas syn på stöd från Sverigedemokraterna. Ibland, särskilt när det inte funnits någon mikrofon i närheten, blev svaren överraskande uppriktiga.
Centern och Liberalerna skulle tvingas ändra sig och rätta in sig i ledet. Svårare var det inte, oavsett vad Björklund, Lööf eller deras väljare tyckte.
Det lät arrogant, bossigt och faktiskt en smula taskigt. Det handlade trots allt om att köra över både väljare och två partier som man samarbetat med i mer än ett årtionde. Dessutom var det fräckt eftersom det är Kristdemokraterna och Moderaterna som bytt fot.
I flera intervjuer har Annie Lööf nu berättat hur frågan om Sverigedemokraterna dominerat alliansens interna samtal under två och ett halvt år.
Men Centern och Liberalerna ändrade sig inte och Ulf Kristersson kommer inte att få leda en regering, i alla fall inte nu. Det måste ha varit en kalkylerad risk.
Ändå klarar ledarna för Moderaterna och Kristdemokraterna inte att lägga band på sin bitterhet. Det är naturligtvis missklädsamt, som bitterhet alltid är. Men det är dessutom farligt för det politiska samtalet. När ledande företrädare för politiska partier talar om förräderi och till och med om quislingar är det inte konstigt om den politiska svansen anser att det är fritt fram att hota och hata bäst man vill.
Ärligt talat, moderater och kristdemokrater har uppträtt som skitstövlar. De har svikit avtal, spridigt dimridåer och försökt tvinga på sina samarbetspartner en uppfattning de inte har. Nu har det slagit tillbaka.
Svinhugg går igen, som man brukar säga.
Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor borde åtminstone ha karaktär nog att ta det som vuxna människor.
• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!