Tuff match för Leni Björklund
På tisdag genomgår försvarsminister Leni Björklund ett elddop. Då ska hon slåss för den svenska alliansfriheten bland generalsuniformerna på EU:s försvarsministermöte.
Det handlar om framtiden för EU:s militära krisstyrka, som dras med bekymmer. Ännu är inte något avtal med Nato klart och EU kan därför inte som planerat ta över fredsövervakningen i Makedonien.
Frankrike och Storbritannien har tidigare gemensamt drivit på den europeiska säkerhetspolitiken. Nu har det kommit grus i maskineriet. Britterna kräver en nära samordning mellan EU och Nato, medan fransmännen tycker att Europa bör kunna agera självständigt. Jättegrälet om jordbruket nyligen mellan Tony Blair och Jacques Chirac har inte underlättat samarbetet.
Vid mötet på tisdag ska ministrarna diskutera samarbetet med Nato och anta en arbetsplan för att rusta upp den militära förmågan. Försvarsindustrin driver på för nya projekt efter en överenskommelse om ett gemensamt transportflygplan.
De svåraste frågorna avhandlar Leni Björklund och hennes kollegor mellan tuggorna på trerätterslunchen. Ska EU:s militära styrka användas för att bekämpa terrorism? Inom eller utanför Europa? Hur påverkar Natos ambitioner att snabbt kunna slå till runt om i världen EU:s planering?
Hittills har unionen fokuserat på fredsbevarande insatser. Poliser från medlemsländerna bidrar redan till säkerheten för medborgarna i Bosnien. Det blir svårare för ett alliansfritt land som Sverige när flera länder vill göra terrorbekämpning till en uppgift för EU-styrkan. Att byta information om risker för terrordåd och hur man försvarar sig mot biologiska vapen är en sak. Att delta i en samordnad EU-styrka som ska slå till mot terrorister är något helt annat, snuddande nära ett gemensamt försvar. Leni Björklund får luta sig mot att britter och tyskar inte heller gillar sådana tankar.
Natos toppmöte nästa vecka ska ge klartecken för en styrka på 20 000 välutrustade soldater som snabbt kan ingripa mot potentiella hot runt om i världen. EU-ministrarna väntas gå på en liknande linje – medlemsländerna ska bli bättre på att snabbt skicka iväg trupper. Men de är inte överens om syftet – ska det bara handla om katastrofhjälp och evakueringar eller kan det också gälla angrepp mot påstådda terrorbaser?
Ett grundproblem för EU:s militära uppbyggnad är hur den demokratiska kontrollen ska ske. Europaparlamentet har inte någon stark roll och den flitiga användningen av hemligstämpeln försvårar en offentlig debatt. Än så länge är samarbetet mellanstatligt, det vill säga regeringarna tar besluten. Det lägger ett stort ansvar på de nationella parlamenten.
Ändå hade riksdagens EU-nämnd så sent som i går inte fått beslutsdokumenten inför tisdagens möte, enligt dess kansli. Ledamöterna verkar få lita på regeringens sammanfattning.
EU-nämnden tycks inte heller ha fått det senaste papperet om hur krishanteringen ska gå till i praktiken. Det är märkligt att riksdagen accepterar en sådan ordning.