Solsemestrandet gör oss bara illa
Utsläppen av koldioxid ökade kraftigt i fjol. Enligt en rapport från Global Carbon Project, som sponsras av FN-initiativet Future Earth, är koldioxidutsläppen nu på en rekordnivå.
Efter en tokvarm sommar har många svenskar börjat fundera över det egna ansvaret. De flesta begriper att uppvärmningen gör extremväder mer än 100 gånger mer sannolika och de flesta begriper att vår livsstil inte är hållbar.
Eller gör vi?
I dag står flyget för en tiondel av normalsvenskens koldioxidutsläpp. Vi har aldrig flugit så ofta och så långt som i dag. Svenskarnas flygutsläpp är fem gånger högre än det globala genomsnittet. Vi älskar att flyga. Vi älskar att resa. Vi älskar att semestra i länder långt bort.
Färöarna stänger
Det är det nu inte bara svenskar som gör. Faktum är att om räknar man in utsläpp från flyg till semestern, transporter på turistorten, restaurangbesök och hotellvistelse så står turistindustrin nu för åtta procent av alla koldioxidutsläpp på planeten.
Det är inte riktigt bra. Men, invänder någon, om vi slutar flyga så går vi ju miste om möjligheten att möta och uppleva andra kulturer, länder och miljöer. Nå, vårt resande kraschar effektivt sådana saker också.
Sista helgen i april stänger Färöarna ner sin turistverksamhet. Ögruppen måste rustas innan man kan ta emot fler utländska besökare. I fjol stängde Thailand ner stranden Maya Bay på ön Ko Phi Phi Leh eftersom ekosystemet kvaddats av alla turister. Filippinerna stängde samtidigt ön Boracay eftersom ön var helt överexploaterad.
För elva år sedan kom Jennie Dielemans bok "Välkommen till paradiset", ett reportage om den globala turismens konsekvenser. Hon skrev om de burmesiska flyktingarna i Khao Lak som under fruktansvärda förhållanden byggt de hotell där svenskar kopplar av. Hon beskrev miljökonsekvenserna av den industriella turismen på Yucatanhalvön i Mexiko. Och hon skildrade hur all inclusive-chartern till Dominikanska republiken gjorde sår i den lokala ekonomin.
Turism är som kokain
Enligt bokens siffror – som alltså har ett decennium på nacken – försvann 80 procent av de pengar som turisterna omsatte i Karibien från landet.
De som vinner på massturismen är resebolag, resebyråer, hotell, turister och regering. Förlorare är lokalbefolkningen som inte får del av turisternas pengar. I den globala konkurrensen om turisterna tvingas man sänka priset på paradisupplevelserna – lokalbefolkningens löner – samtidigt som de som bor där trängs ut från sina livsmiljöer, stränder, arbeten.
– Turism är som kokain. Det är väldigt dåligt för oss, för miljön, för oss som samhälle, men vi kan inte sluta. Vi har blivit för beroende, säger en dominikansk man som intervjuas i boken.
Det skulle kunna vara ett motto för hela vår tillvaro, så här tio år senare. Vi vet att vårt sätt att leva gör oss illa men vi drar en lina till.
• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!