Alliansens klasspolitik har fått SD att växa

Sverigedemokraternas framgång – en läxa för andra partier

Åtta år med Alliansens politik har gynnat Sverigedemokraterna, visar forskning.

Allt sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har partiet mer än fördubblat sitt väljarstöd för varje val. I riksdagsvalet på söndag skulle de kunna gå om Moderaterna och bli landets näst största parti. Fortsätter utvecklingen är det inte helt osannolikt att SD på sikt tar över de moderata väljarna. Vi har sett Donald Trump göra samma sak med Republikanerna i USA.

Hur har SD:s exceptionella tillväxt blivit möjligt? Har svenskar plötsligt blivit mer rasistiska eller finns det andra orsaker som spelar in? Frågan har skapat huvudbry hos otaliga tyckare och tänkare.

Forskning om arbetslinjens konsekvenser

I dag presenterar tre forskare en sammanfattning av deras studie "Ekonomiska förlorare och politiska vinnare: Svenska extremhögern" på DN Debatt. De skriver att SD:s framgång sammanfaller med två ekonomiska skeenden som påverkade de flesta väljares ekonomi. Det ena är den globala finanskrisen 2008 och den stora arbetslöshet som följde, den andra är regeringen Reinfeldts så kallade arbetslinje.

Det mest sensationella med rapporten är att forskarna inte hittar några samband mellan SD:s valresultat och ökad invandring.

Alliansens jobbskattavdrag och försämringar av socialförsäkringar och a-kassa vidgade klyftorna i turbofart under några få år. Höginkomsttagare fick behålla mer i plånboken samtidigt som stora väljargrupper fick försämrade ekonomiska villkor. Hårdast drabbades sjuka och arbetslösa.

Det mest sensationella med rapporten är att forskarna inte hittar några samband mellan SD:s valresultat och ökad invandring.

Däremot hittar de tydliga kopplingar mellan kommuner med stor andel invånare som fått försämrade ekonomiska förhållanden och de kommuner där partiet har de vuxit markant mellan 2002 och 2014.

”De fyras gäng” skiljer ut sig

Forskarstudiens författare kallar grupper med osäker eller relativt osäker ställning på arbetsmarknaden för outsiders och osäkra insiders. Dessa grupper dominerar SD:s väljare – men också partiets politiker.

I partitoppen sitter de fyras gäng – Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Björn Söder – som fann varandra på Lunds universitet och är tvättäkta broilers som levt ett helt yrkesliv i politiken. Men under dem ser det annorlunda ut.
Jämfört med övriga partier är hela 600 procent fler av SD:s politiker förtidspensionerade och 450 procent fler långtidsarbetslösa eller ekonomiskt inaktiva.

Pekar ut syndabockar

Historiskt sett har arbetare och samhällets mest utsatta riktat ilskan uppåt, mot den ekonomiska makten. Sverigedemokraterna och dess väljare vill i stället omfördela resurser från utlandsfödda till svenskfödda. Hellre peka ut syndabockar än att utmana eliten.
Slutsatsen man kan göra av de nya kunskaperna bakom SD:s framgång borde vara en läxa för alla partier. Det går inte att bedriva en politik som spär på de ekonomiska orättvisorna utan att det till slut får allvarliga konsekvenser. I värsta fall kan Moderaterna här hemma, precis som de traditionella republikanerna i USA, rent av stryka med på kuppen.