”Flyktingpolitiken skapar djupa sår i vårt samhälle”
Sara Karlsson, 32, gick med i socialdemokratiska partiet efter valet 2006. Hon ville göra motstånd, oroad för vad en borgerlig regering tänkte göra med Sverige.
I tisdags, nästan tolv år senare, tog vi en promenad längs Klara sjö i centrala Stockholm. Efter Stefan Löfvens och Helene Fritzons migrationsutspel förra fredagen är hon inte längre ledamot av Sveriges riksdag.
– Min gräns för vad jag kan företräda passerades där, säger hon.
Samtidigt som hon städar ur sitt rum pågår socialdemokraternas kandidatdagar i riksdagshuset. Nya hoppfulla samlas och pratar politik, peppar varandra och tar selfies med Stefan Löfven. Sara Karlsson beskriver stämningen som tryckt.
– Det är lite jobbigt att inte veta vad man kan säga. Vågar jag vara emot tiggeriförbud? Nästa vecka kanske Socialdemokraterna har bytt åsikt. Det påverkar självförtroendet för valarbetare, säger hon.
”Två tankar i huvudet samtidigt”
Socialdemokraterna har redovisat valstrategin öppet. Man ska ha ”två tankar i huvudet samtidigt”. Först ska partiet vara tillräckligt hårda i värdefrågor som arbetskraftsinvandring, flyktingpolitik och tiggeri för att få bort detta från dagordningen. Sen ska man prata om välfärdspolitik och vinna valet.
I sin valfilm förespråkar partiet ”både hårda tag och mjuka tag”.
Men det mjuka verkar dröja, hårda tag staplas på varandra och ute i partiorganisationen tappar folk sugen. Ingen går med i Socialdemokraterna för att man vill ha fler poliser. Att knacka dörr och svara på frågor om gränskontroller är inte särskilt roligt.
På sociala medier är det nästan bara partiets anställda tjänstemän som försvarar politiken, kommunalråd och riksdagsledamöter håller låg profil.
Partipiskan viner
Internt viner partipiskan allt hårdare. Men ändå har de fem sidoorganisationerna, SSU, S-kvinnor, S-studenter, Tro och solidaritet och HBT-sossarna protesterat offentligt. Arbetarkommunerna i Karlskrona och Gävle, båda med riksdagsledamöter som ordföranden, har öppet trotsat Löfven. Det är extremt ovanligt - under valrörelser brukar man hålla ihop.
Sara Karlsson tycker retoriken uppifrån är obehaglig.
– Centrala partitjänstemän målar ut det som att en liten klick i Stockholm är kritiska. Men det här är folk från hela landet.
Hon blev invald i riksdagen för Södermanland 2010. I Eskilstuna hade hon gjort sig ett namn som ledarskribent i tidningen Folket och betraktades allmänt som ”vänstersosse”. När kommunen stängde fritidsgården i ett utsatt område öppnade hon och SSU-klubben den igen varje fredag.
Frågan är vad som hände med den andra tanken i ”två tankar i huvudet samtidigt”-retoriken, den om välfärden och rättvisan?
Hjälpte socialtjänsten
Sedan dess har klimatet hårdnat. Vid flyktingkrisen hjälpte Sara Karlsson till på hemmaplan så mycket hon kunde. Med en nästan färdig socionomexamen i bagaget anmälde hon sig frivillig hos den krisande socialtjänsten. På måndagar och fredagar, då riksdagen inte sammanträdde, hjälpte hon till med handläggning av flyktingärenden. Lönen skänkte hon till UNHCR.
– Ibland får jag höra att ”du lever inte i verkligheten”. Men det var ju det jag gjorde. Och det var en verklighet där folk kavlade upp ärmarna, både professionellt och ideellt.
Varför var det nya flyktingutspelet droppen?
– Man splittrar barnfamiljer permanent. Man kommer att neka dem att återförenas. Det skapar sår i vårt samhälle för lång tid framöver.
Sara Karlsson röstade för den tillfälliga flyktinglagen 2016 även om hon lade ner sin röst om just familjeåterförening. Men det var ju bara en tillfällig lag, lovade man dyrt och heligt.
Pekbok för barn i krig
Samma dag som Socialdemokraternas flyktingutspel presenterades kom en present från Rädda Barnen till Aftonbladets ledarredaktion. En tecknad pekbok nästan identisk med de mina egna barn haft – ”Mina första ord”. Men denna bok är för barn i krig.
Istället för nappflaskor och nallar föreställer bilderna; gasmask, bomb, handgranat, blod och liknande.
Ungefär 30 miljoner barn befinner sig på flykt, en liten rännil av dem i Sverige.
Om den tillfälliga flyktinglagen blir permanent är det dessa barn som förmodligen aldrig kommer att få återförenas med sina föräldrar.
Det var kanske inte riktigt vad den socialdemokratiska partikongressen menade med: ”Socialdemokraternas principiella inställning är att permanenta uppehållstillstånd och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering.”.
Men det är detta socialdemokraterna går till val på.
Traditionell S-politik
Enligt S-retoriken är den nya politiken bara en återgång till ”traditionell socialdemokratisk politik”. Sara Karlsson fnyser.
– Om man nu ska prata om ”traditionell socialdemokratisk politik” undrar jag var den är på alla andra områden. Fördelningspolitik, beskattning av rikedom, organisering av den gemensamma välfärden. Det skulle nog många väljare hellre se. Jag tror det mest är något de säger för att rättfärdiga, säger hon.
I sak är argumentet om traditionell politik lite knepigt. Göran Perssons flyktinglag från 2005 har gällt hela tiden och någon återgång till tiden dessförinnan då politiker, inte domstolar, fattade beslut är inte aktuell. Sverige har i modern tid alltid haft reglerad invandring vilket i stort sett ingen ifrågasätter.
Frågan är vad som hände med den andra tanken i ”två tankar i huvudet samtidigt”-retoriken, den om välfärden och rättvisan? Det börjar bli hög tid nu.
Invandringsdebatt
Förra söndagen var valrörelsens första stora partiledardebatt i SVT. Efter socialdemokraternas flyktigutspel precis innan kom invandring att dominera oavsett ämne.
Är socialdemokraterna verkligen nöjda med hur debatten gick?
Annars kan det vara läge att börja lyssna på de inom partiet som Mona Sahlin en gång kallade ”kärleksfulla kritiker”. Valet är fyra månader bort och det kan inte vara omöjligt att ta ut en annan kurs.
Till och med Titanic hade nått sitt mål om bara kaptenen tittat mer på verkligheten än kartan.
LEDARE: Kinberg Batra driver mot