Nu tar Mona och matriarkatet över
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Med Sahlin vid rodret kommer Margot Wallström hem
19 januari 2007. ”Vill du bli socialdemokratins ordförande?”
Mona Sahlin var den första och enda som fick den slutgiltiga, formella frågan från valberedningen.
”Ja, det vill jag”, blev svaret.
Den 17 mars på partikongressen väljs hon. Äntligen någon som vill. I går på presskonferensen berättade hon varför.
– Jag känner stolthet över att partiet så tydligt sagt att det är dags för en kvinna. Jag känner att jag nu har tillräckligt stöd i partiet och jag vill, känner lust inför uppdraget.
Hon tvekar en sekund:
– För jag älskar verkligen politik.
Så stod hon där igen, på den fullpackade presskonferensen elva år efter att ha blivit ifrågasatt, förtalad och politiskt uträknad, och sa: Ja, jag vill. Det kändes lite högtidligt, historiskt.
Och historisk blir hon. Den första kvinnan efter 118 år av mansdominerat ledarskap och den första s-ledare som väljs när socialdemokratin inte har regeringsmakten utan står sargat efter partiets största valförlust.
Mona Sahlin får en ny roll, ett nytt uppdrag i ett nytt politiskt landskap. Hennes uppgifter är två: att förnya och rusta socialdemokratin och att vinna valet 2010.
– Jag vill inte ge någon programförklaring nu. Det ska jag göra till kongressen i mars när jag rest runt till distrikten och lyssnat. Partiet vill ha öppenhet, det tar jag på allvar, säger hon när vi sätter oss ner i ett hörn för att tala framtid.
Breddat ledarskap
Man känner att hon representerar ett nytt ledarskap. Hon är en lagbyggare, det ska bli ett breddat ledarskap. I vilka former ska diskuteras vidare. Först far hon till det Sahlinkritiska Skåne för att lyssna.
Det blir heller ingen ”one woman show” för nu tar de starka kvinnorna över på flera plan. Valet av Mona Sahlin blir historiskt ur ytterligare ett perspektiv. Med henne tar matriarkatet över socialdemokratin. Med Marita Ulvskog kvar som partisekreterare, Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande och Carin Jämtin i det viktiga Stockholm, får socialdemokratin en unik fyrklöver i sin högsta ledning. Och det kan bli flera. Med Sahlin som ledare kommer också Margot Wallström hem. Hon ska redan nu börja jobba för partiet med EU-frågorna och på heltid i valrörelsen 2009.
”Vi måste öppna upp”
– Partiet förtjänar att få ett starkt lag i ledningen och det är så roligt att det finns så många duktiga kvinnor. Vi måste öppna upp på alla plan. Det handlar också om partiet som organisation. Jag vill uppvärdera medlemskapet. Som medlem ska man kunna få utbildning, lära sig något, driva ”sina” frågor. Jag vill att man ska kunna bilda nätverk, särskilda föreningar för enskilda frågor som miljön, mot rasism, för äldres valfrihet.
Men blir det inte väldigt spretigt då, olika vad socialdemokratin står för?
– Att vara säker om målen och kunna hålla linjen förutsätter att man först haft en bred och bråkig debatt.
Kritikerna tycker ofta att du varit med centralt i partiet i två decennier, att du är alltför mycket en del av den politik som ni förlorade valet på. Är du rätt person att förändra och förnya?
– Visst, jag har varit med länge, men man säger också att det måste vara någon med erfarenhet. Det går inte självklart ihop. Jag har alltid hittat nya nätverk, nya frågor också utanför partiet. Ibland obekväma men som jag lärt mig mycket av. Så kan man också få nya infallsvinklar, stimulanser till förnyelse. Jag tänker seriöst försöka förena det traditionella med en förnyelse.
De frågor Mona Sahlin vill lyfta så här långt är klimatfrågan och omställningen av miljön.
– Det är en så genomgripande fråga som hotar samhällets existens och reser lika stora krav på förändring som en gång det gamla klassamhället.
– Vi måste bygga om samhället, globalt, internationellt men också individuellt och personligen. Det ställer krav på oss alla att ta ansvar, göra vår plikt när vi också kräver vår rätt. Jag gillar det, att alla kan göra sin insats, sina val.
Hur blir det med jobben och utanförskapet, frågor som starkt bidrog till valfiaskot. Hur ska socialdemokratin återupprätta förtroendet för sin jobbpolitik och utveckla ett alternativ till regeringens?
– Allt var inte bra. Vi nådde inte fram med arbetsmarknadspolitiken för dem som bäst behöver den. Där måste en rejäl förnyelse till. Möjligheterna till vuxenutbildning och att högskolan öppnas också för dem som inte klarat gymnasiet hör dit.
– Här får vi fundera, diskutera. Vi ska ha den bästa politiken för jobben, inget annat duger.
Trygghetssystemen då, hur ska de värnas, utformas och finansieras?
Den frågan har hon stor respekt för och vill vänta med svaren. Den största orättvisan och klyftan ser hon mellan dem som är inne i och dem som står utanför arbetsmarknaden och därmed utanför trygghetssystemen.
– Vi ska vända på Reinfeldts resonemang. Inte öka skillnaderna genom att försämra för dem som är beroende av systemen, utan tvärt om, stärka och underlätta att komma in för dem som är utanför arbetsmarknaden.
Måste förstå entreprenörer
Så lyfter hon utan att tveka frågan att partiet måste bli bättre på småföretagspolitik och förstå vad som driver entreprenörer. Att tjänstesektorn och hushållsnära tjänster behöver stimuleras men inte genom privata skatteavdrag och att EU måste sättas på dagordningen igen.
– Jag vill knyta ihop det gröna, med globaliseringen, EU och demokratin. Vi måste ställa om för miljöns skull. Den enda motkraften till globaliseringens råa kapitalism är EU, det EU som nu blir alltmer vänster och lyfter de sociala rättigheterna.
– Ingen behöver älska EU men med människor och tjänster som fritt får röra sig över gränserna kan vi hjälpa kvinnan på Irland att få en abort, stoppa farliga produkter, få ihop olika politikområden, bygga demokrati, säger hon ivrigt.
Kanske är det just det hon är bäst på, Mona Sahlin, att bygga politik. Att få ihop politiska frågor och intressen så att demokratin kan sätta gränser för växande klyftor och ojämlikhet.
”Sahlin kommer igen”, skrev Aftonbladet 1995. Nu är hon tillbaka.