Liberalernas SD-falang dagdrömmer nu igen

Björklunds avgång leder inte till regeringskris

Jan Björklund tänker säga hej då till politiken.

Liberalerna förnekar sig inte. Efter snart tolv år som partiledare hade Jan Björklund i går tänkt presentera sin avgång på bästa möjliga sätt. Möjligen inspirerad av Angela Merkel tänkte han släppa beskedet i god tid. Liberalernas ledarval är planerat först till hösten.

Men framför allt hade Björklund förstås hoppats att själv få berätta om sina planer för världen. En lika from som fåfäng förhoppning, skulle det visa sig. Liberalerna är ju som bekant ett mycket transparent parti.

Partikansliet hade inte ens hunnit utlysa presskonferensen innan Björklunds partivänner kastade sig över telefonerna för att anonymt meddela olika redaktioner att partiledaren var på väg ut. Samtidigt passade man på att tolka situationen. Här ska det nämligen bli åka av.

Samma budskap en gång till

Uppenbart inspirerad av den liberala SD-falangen skyndade sig Dagens Industri att måla upp en kommande regeringskris. Uppgörelsen med Stefan Löfven hade trots allt varit kontroversiell, och med en ny partiledare skulle den ligga illa till.

Ulf Kristersson borde bereda sig på att regera, på Jimmie Åkessons villkor.

Den minnesgode kommer ihåg att samma liberala källor sa precis samma sak till Dagens Industri i stort sett varje dag av den fyra månader långa regeringskrisen. Liberalernas SD-falang dagdrömmer.

Jan Björklunds avgångsplaner lär inte utlösa någon akut politisk kris i landet. Men den kan vara startskottet för en liberal maktkamp av nästan episka mått. De närmaste månaderna kommer vi att få se kandidat efter kandidat kliva fram och presentera ett program som på varje punkt överträffar alla andra i liberal nit.

Störtflod av anonym kritik

Vi kommer dessutom att få höra en störtflod av anonymt skitprat om i stort sett varenda en av Liberalernas politiker. Samma skvaller som de senaste månaderna har gjort att vi kunnat läsa allt om interna möten kommer nu nämligen att vändas mot konkurrenterna om partiledarposten.

Det är klart att maktkampen efter Jan Björklund kan skapa huvudvärk för Stefan Löfven. Kanske skulle den till och med kunna leda till en politisk kris så småningom.

Men det där är spekulationer. Betydligt säkrare kan vi nog vara på att den interna splittringen och maktkampen i Liberalerna fortsätter. Björklunds avgång blir kanske en utmaning för regeringen, men den är en betydligt större svårighet för hans parti.