Förstör inte vår svenska modell

Fördelningspolitik kan skapa oro på arbetsmarknaden

Samtidigt som det politiska Sverige i fredags höll på att avsluta den längsta politiska krisen i Sveriges moderna historia hade några av landets viktigaste makthavare samlats i LO-borgen på Norra Bantorget. Här fanns förhandlingscheferna från exportindustrin och kommunerna. Här fanns ordförandena från både LO- och TCO-förbund och här fanns själva chefen för det statliga Medlingsinstitutet.
Föremålet för den namnkunniga församlingens samtal kan tyckas nog så anspråkslöst, årets kompakta lönerapport från LO.
Det finns absolut problem med svensk lönebildning. Under de tre senaste åren har tjänstemännens löner i genomsnitt ökat en dryg procent mer än arbetarnas. I reda pengar betyder det drygt en tusenlapp i månaden.

Lägre löner för kvinnor

I branscher och yrken där många av de anställda är kvinnor är lönerna i genomsnitt hela tiden lägre än i branscher där det arbetar många män.
Författaren till LO:s rapport har räknat ut att för varje procent fler kvinnor det finns i ett LO-yrke så sjunker månadslönen med 84 kronor. I tjänstemannayrken är skillnaden ännu större. ”Medeltida”, kallade LO:s avtalssekreterare situationen.
Å andra sidan har skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner faktiskt minskat - en smula. Framför allt beror det på att till exempel lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare fått lite bättre betalt. Och det beror som vi vet på att det varken funnits lärare, sjuksköterskor eller socialsekreterare att få tag på.

Modellen fungerar

Ändå är nästan alla på den svenska arbetsmarknaden faktiskt eniga. I grunden fungerar lönebildningen i Sverige hyggligt om än inte perfekt. Löntagarna har fått reallöneökningar i stort sett varje år de senaste två årtiondena. Näringslivet har lyckats behålla sin konkurrenskraft och kanske pekar löneökningarna för offentliganställda tjänstemän på att systemet till och med kan klara att minska lönediskrimineringen av kvinnor, om än alldeles för långsamt.
Det är inget dåligt facit.
I dag presenterar Stefan Löfven sin regering. Den kommer att ta över det politiska ansvaret för att vårda förutsättningarna för lönebildningen inför nästa års avtalsrörelse. Löfven vet bättre än de flesta hur stor skada klåfingriga politiska ingripanden kan göra. Men han vet också hur mycket svårare löneförhandlingarna blir om de ska försöka kompensera för en orättvis fördelningspolitik som dessutom missgynnar kvinnor.
På LO-borgen talades det om succé i fredags. Det är kanske mycket sagt, men den nya regeringen gör definitivt klokt i att inte förstöra förutsättningarna för en svensk modell som ändå fungerar.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.