Att Sahlin inte får skydd är en politisk fråga

Daniel Swedin

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Om man blir ombedd att tänka på en högprofilerad antirasist så är det lätt att tankarna landar på Mona Sahlin, Socialdemokraternas förra partiledare.

Hennes ställningstagande för öppenhet och mot främlingsfientlighet har retat många under de år hon varit i toppolitiken.

Under valkampanjen 2010 eskalerade de högerextrema hatkampanjerna mot henne, på SD-anknutna bloggar gick det att läsa de mest groteska saker.

I sitt manifest beskrev den kontrajihadistiske terroristen Anders Behring Breivik hur han föraktar Sahlin.

Även i dag, långt efter att hon avgått som socialdemokratisk ledare, är extremisternas hat mot henne djupt och hett.

Expressen berättar i dag hur Sahlin i Visby kallats "landsförrädare" och förföljts av tre aktivister från det nynazistiska Svenskarnas parti.

Partiets program förordar ”ett etniskt homogent livsrum”. Säkerhetspolisen har sina ögon på partiet eftersom de vill avskaffa demokratin och etablera ett "nationellt styre".

Däremot har Säkerhetspolisen inget ansvar för Mona Sahlins skydd. Den före detta partiledaren har inget livvaktsskydd eftersom Säpos uppdrag bara berör den centrala statsledningen.

I någon mån är det rimligt.

Nästan var sjätte politiker har utsatts för hot, våld eller trakasserier. Enligt Sveriges kommuner och landsting har 30 procent av landets kommunstyrelseordförande blivit hotade.

En socialdemokratisk statsminister och en socialdemokratisk utrikesminister har mördats i vårt land.

Men de politiker som hotas och hatas i sin roll som förtroendevalda slipper inte alltid hoten när de lämnar politiken.

Det där vet förmodligen Mona Sahlin bättre än många andra. I dag är hon dessutom ledamot i den antirasistiska stiftelsen Expo, ett annat rött skynke för extremister.

Säkerhetspolisen säger att man kan göra skyddsbedömningar för personer som inte är statsminister, statsråd eller partiledare om behovet av skydd finns.

Men att Sahlin - och andra expolitiker - generellt saknar skydd från Säpo är ytterst en politisk fråga.

Händelsen i det förment öppna och tillgängliga Almedalen borde föranleda en diskussion bland de politiker som i dag Säpo-skyddas om det är rimligt att de inte får skydd i morgon.