Medierna svek sitt demokratiska ansvar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vi behöver ändra grundlagen, säger regeringen till riksdagen. Dessutom blir det viktiga förändringar av vården och omsorgen, av alkoholpolitiken, miljöskyddet och hyrorna.
För att inte tala om arbetsmarknaden.
Riksdagsledamöterna ställer nästan inga frågor. De vill åka hem.
Osannolikt?
Nej, så lät det när EU-nämnden behandlade förslaget till tjänstedirektiv den 14 maj.
Departementen hade gjort sin hemläxa och sammanfattat förslaget i en hyfsat lättbegriplig promemoria. Elva ”särskilt angelägna problemområden” räknade de upp, mycket mer än frågan om svenska kollektivavtal. Ändå ville inte någon ledamot bråka en fredagseftermiddag när tågbiljetterna hem redan var bokade.
Det är inte unikt. När riksdagen tar upp EU-förslag på allvar är det ofta för sent. Därmed minskar utrymmet för en offentlig debatt. Det är en av förklaringarna till det låga valdeltagandet i söndagens EU-val.
Statsvetaren Olof Ruin har rätt när han klandrar partierna för att EU inte blivit en naturlig del av inrikespolitiken. Hur skulle partiledarna plötsligt kunna debattera EU:s inre marknad eller konsumentpolitik när de inte gör det i vanliga fall? I det tomrummet har junilistan tagit sig fram.
Vi i medierna har också ett ansvar.
Ta tjänstedirektivet igen. Det är krångligt och tekniskt, påstås det. Det var fel att göra det till en huvudfråga i en valrörelse.
Men vad ska kandidaterna debattera om inte de förslag som parlamentet faktiskt beslutar om? Vem ska hjälpa medborgarna att förstå om medierna abdikerar? Få redaktioner har nämnt att tjänstedirektivet påverkar mycket mer än arbetsrätten, trots att analysen funnits på riksdagens hemsida sedan början av maj.
Intresseorganisationerna har däremot lyckats med att avkoda förslaget. Det är inte bara facket som varnat för effekterna. Under juni har kommun- och landstingsförbund, journalistfack och konsumentexperter kommit med kritik, men det har inte synts i nyhetsflödet.
Få skulle hävda att skattesystemet är särskilt enkelt. Ändå brukar inte politiska kommentatorer säga att partierna gör fel som talar om marginaleffekter och grundavdrag inför riksdagsvalen.
Sakfrågorna i EU syns alltför sällan i den vanliga nyhetsrapporteringen. Då är det inte lätt att sadla om några få veckor vart femte år. Det är klart att valdebatten upplevs som svårbegriplig när EU-parlamentets arbete nästan aldrig finns med i vanliga fall.
Tack och lov så har det funnits ljuspunkter även i denna valrörelse.
Redaktören för sajten Europaportalen.nu, Anders Sellnes, gör med små resurser Sveriges bästa översikt av EU-debatten. Under våren har han också hunnit granska tjänstedirektivet bättre än någon nyhetsredaktion i de stora medierna.
Folkrörelser har hårdfört och skickligt satt betyg på partiernas EU-politik. Kanske är det också därifrån som trycket på en förändring måste komma. Först när de ställer tuffare krav på partierna och medierna kommer EU att bli en naturlig del av inrikespolitiken.