Det är vanligt folk som har fått fixa inflationen
Går att ana Svantessons och Thedéens självbelåtna miner
Oavsett om vi tar hänsyn till räntorna eller inte och med eller utan energipriser går inflationen ner. Saker, inte minst mat och hyror, blir fortfarande dyrare men inte alls i samma takt som tidigare.
Vi kan ana hur riksbankschef Erik Thedéen och finansminister Elisabeth Svantesson lite självbelåtet tycker att de gjort rätt när de betraktar statistiken från SCB.
Lägre än väntat
KPIF som är det mått Riksbanken framför allt tittar på hamnade på 3,6 procent i november. Det är lägre än nästan någon hade räknat med. Börsen jublar och kommentarerna på tidningarnas ekonomisidor handlar om en julklapp till låntagarna och överraskade ekonomer.
Kanske borde vi ändå inte vara så förvånade. Tecknen på att ekonomin håller på att kylas av har ju funnits där rätt länge.
Värdet på det vi producerar och konsumerar krymper. Byggandet av bostäder har tvärstannat, försäljningen av privatbilar är iskall och restaurangerna larmar om en hotande våg av konkurser. Människor har tagit av sina besparingar för att få vardagen att fungera.
Varslen ökar
Nu ökar också varslen, även om arbetsmarknaden är det som håller ekonomin uppe.
Dessutom jämförs ju priserna idag med de som gällde för ett år sedan. Och som de flesta nog kommer ihåg hade de då redan skenat i drygt ett halvår. Den inflation vi ser nu kommer på toppen av det som hänt de senaste två åren.
Vanliga människor sliter fortfarande för att få ekonomin att gå ihop.
Svenska familjer har betalat dyrt för de galopperande priserna, bokstavligt talat. Och frågan är hur nöjda bankchef Thedéen och minister Svantesson egentligen har anledning att vara.
Var det nödvändigt att hålla nere statsbidragen till regionerna så att en redan pressad vård försämras? Behövde riksbankschefen höja räntan nio gånger i rad?
Blir det en mjuklandning
Kommer åtstramningspolitiken ens att leda till den ekonomiska mjuklandning som experterna hoppas på?
Det tar tid innan högre räntor slår igenom, och även om många svenskar inte har bundit sina lån kommer det att dröja innan vi ser den fulla effekten av det Riksbanken gjort. Och den snåla statsbudget Svantesson la fram i september börjar inte gälla förrän om drygt två veckor.
Det finns anledning att vara glada över att inflationen faller. Men mycket talar för att historieböckerna kommer att berätta att Riksbanken höjde räntan mer än den behövde och att finansministern gjorde alldeles för lite för att stötta hushållen och regionerna. Och att det gjorde Sverige fattigare än vi hade behövt vara.