I Florens växer hoppet om ett annat Europa
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-11-08
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Elizabeth Hormazabal, ung Attacmedlem från Linköping, går upp i kongresspalatsets talarstol. Inför de drygt tusen mötesdeltagarna frågar hon hur debattpanelen ser på Världsbankens nya strategi för att minska fattigdomen.
Frågorna samlas på hög och blandas med agitatoriska tal om global rättvisa som får dånande applåder. Efter en timme ger belgiskan Denise Cormann sitt svar. Världsbankens nya Poverty reduction strategies är bluff, manipulation, eldar hon publiken.
Det är skulderna som är problemet, att så mycket pengar flyter från det fattiga Syd till de rika länderna i norr. Då hjälper det inte att säga åt u-länderna att de ska samtala med folkrörelser och lokalbefolkning.
– Världsbanken skjuter ansvaret ifrån sig, anklagar Denise Cormann. Vårt budskap till de fattiga länderna är: Se upp, se upp!
I Florens myllrar det av åsikter och samtal. Elizabeth Hormazabal och Denise Cormann är två av 15 000 deltagare på European social forum som pågår från onsdag till lördag. Det är en europeisk uppföljning av mötena om global rättvisa i brasilianska Porto Alegre.
Konferensen som jag följer på torsdagsmorgonen ska handla om vägen bort från det nyliberala Europa. Rubriken tolkas fritt av talarna. Bara fackledaren Serge Colin från Frankrike talar om EU, om en europeisk välfärdspolitik med hårdare tag mot lågskatteparadis som Luxemburg.
Annars handlar det mest om globalisering i allmänhet, med WTO och bankerna i skurkrollerna.
Internationella valutafonden, IMF, och Världsbanken har tvingat fram liberaliseringar med katastrofala följder. Så lyder åtalsakten. Barry Coates från World development movement tar hungerkatastrofen i afrikanska Malawi som exempel:
– Just före svälten sålde regeringen en stor del av sitt förråd av livsmedel. IMF krävde det. De privata ägarna höjde priset fyrfaldigt när det blev ont om mat. Det kan de fattiga inte betala.
Kvalificerade frågor växlar med demagogiska appeller. En brittisk trotskist manar till uppror:
– Ockupera fabriker! Kontor! Universitet!
Han följs av en blyg tysk student som tycker att publiken ska välja en elleverantör som inte använder kärnkraft. Därefter kommer en djupsinnig analys av europeiska centralbanken och fackförbundens löneförhandlingar i en globaliserad ekonomi.
När morgonens möte är slut går jag över gatan mot borgen La Fortezza da Basso, centralpunkten för forumet. Jag får ta ett snabbt skutt undan buss 33 som är på väg mot Via Allende. Surret från polishelikoptern bland molnen distraherade mig. Ljudet påminner om mobiliseringen inför lördagens demonstration mot Irakkriget. Sedan dödsskjutningen vid G 8-mötet i Genua för ett drygt år sedan är misstron stor mot den italienska polisen.
En av förmiddagens sista talare manade till en fredlig manifestation på lördag. Det är det bästa sättet att påverka, sa han. ”Visa vår mångfald av idéer i stället för att bidra till våld!” Applåderna var intensiva.
Men en liten grupp åhörare rörde inte på händerna.