Svårt hitta trovärdighet i borgerlig utrikespolitik
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Utrikesminister Jan Eliasson hyllas från höger till vänster för sitt agerande i Mellanösternkrisen. Mats Wiklund på Dagens Nyheters ledarsida råder Göran Persson att göra Jan Eliasson till ett vallokomotiv.
Vad är de borgerliga partiernas svar?
Alliansens utrikespolitiska talesmän har inte synts mycket de senaste veckorna. Andra borgerliga politiker driver extrema åsikter som måste få partistrategerna att svettas extra mycket i sommarvärmen. Samordningen verkar lika med noll.
Inte för att regeringens utrikespolitik saknar brister. Aftonbladets ledarsida har länge kritiserat den allt för lågmälda tonen om Mellanöstern. Nu har Jan Eliasson höjt rösten mot Israels övergrepp. Hur tydlig kommer Göran Persson att vara i sitt Björkvikstal 6 augusti?
Socialdemokratin kan också få problem om dagens parlamentariska läge kvarstår efter valet, särskilt om miljöpartiet håller fast vid sitt krav på ministerposter. Svenska regeringar bygger på kollektivt ansvar för de svåra besluten, till skillnad från i många andra länder. Vad klarar miljöpartiet när soldater på kort varsel ska sändas ut på kontroversiella uppdrag?
Ändå är det tydligt att Jan Eliasson gett svensk utrikespolitik en nystart, tillsammans med den skickliga Carin Jämtin.
Samtidigt är de borgerliga partiernas förvirring om Mellanöstern talande. Det tog lång tid innan Fredrik Reinfeldt uttalade sig om kriget i Libanon, då i så allmänna ordalag att det är svårt att läsa ut någon linje över huvud taget.
Hans partivän Gunnar Hökmark, förstanamn i EU-parlamentet, är desto tydligare i sitt försvar av Israel. För att inte tala om centerungdomarnas ordförande Fredrik Federley, som skröt om hur han skänkte pengar till den israeliska armén.
Nu har Federley tvingats till avbön. Den erfarne Eskil Erlandsson formulerar centerpartiets linje. ”EU bör gemensamt och tydligt markera för Israel att de gått för långt och att deras handlande bryter mot folkrätten”, säger Erlandsson.
Normalt vore det inte så underligt med olika budskap från fyra oppositionspartier. Inte heller att partiledarna tog det lugnt mitt i semestrarna och avstod från att utmana en regering som gör sitt jobb.
Den här gången är det annorlunda. Alliansen har i ett drygt år byggt upp bilden av enighet. Redan i januari presenterade partierna en gemensam utrikespolitik. Ändå är det så rörigt i dagens debatt.
Kanske är det ett tecken på bristerna i det utrikespolitiska programmet. Avsnittet om Mellanöstern är så Israelvänligt att positionen är svår att driva till bilderna av sönderbombade stadsdelar i Beirut och hundratusentals människor på flykt.
Kanske säger förvirringen också något om utrikespolitisk oerfarenhet. Skuggan av Carl Bildt finns fortfarande kvar. Ingen har kunnat axla den manteln och ingen borgerlig politiker är i närheten av de skarpa analyser som Carl Bildt nu gör av läget i Mellanöstern på sin blogg. Moderaternas Gunilla Carlsson, som ligger närmast till hands, har tydligen inte fått tillräckligt mandat.
Hur regeringsduglig är alliansen inför de
internationella kriserna?