En röst på Åkesson är en röst på Moderaterna

Ibland sägs det att klassröstandet har minskat i Sverige, att människor inte längre är så noga med om de är arbetarklass eller överklass när de står i röstbåset. Höger och vänster har spelat ut sin roll och nu är det värderingar och identitet som avgör vem man vill se som statsminister i Sverige.

Om man tittade på gårdagens partiledardebatt i SVT tycks det ändå som om den centrala konflikten i svensk politik handlar om ekonomi och maktförhållanden på arbetsmarknaden.

Eller, ja, ett parti vill förstås inte låtsas om det där.

Utan skygglappar

När Sverigedemokraterna presenterar sin ekonomiska politik säger de att de företräder en ”balans mellan intressen, byggd på rationalitet fri från ideologiska skygglappar”. Ungefär likadant låter det kring arbetsmarknadspolitiken. Den ska vara ”pragmatisk” och fokus ska vara på ”rationalitet och effektivitet – utan ideologiska skygglappar”.

Så där brukar det i och för sig låta från högerextremister. Politiken de för står över klassmotsättningar och är i hela nationens intressen.

Det är förstås trams.

Vi vet sedan tidigare att Sverigedemokraterna faktiskt möjliggjorde för Fredrik Reinfeldt att genomföra sin politik.

Under åren 2010-2014 röstade SD i nio fall av tio med den borgerliga regeringen i de viktiga blockskiljande omröstningarna. Man röstade emot att Fas 3 skulle läggas ned, emot att folk med otrygga anställningar ska anställas på riktigt, emot ett förslag om bättre ersättningsnivåer i a-kassan och emot ett förslag om rätt till heltid.

Mest till de rika

Däremot röstade man för en ökad skatteklyfta mellan pensionärer och löntagare genom att stötta ett femte jobbskatteavdrag.

Nå, allt det där är ju historia nu. Lite närmare i tid så har SD agerat tillsammans med M, C, L och KD för stoppa schysstare upphandlingsregler. I klartext betyder de att anställda med kollektivavtalsenliga löner, vettiga arbetstider och riktiga försäkringar lite lättare ska kunna förlora jobbet till arbetare utan allt det där.

I förra veckan presenterade Finansdepartementet en analys av SD:s skattepolitik och bilden blir ännu tydligare: om Sverigedemokraterna får bestämma kommer de allra rikaste få mer.

Vill göra Kinberg Batra till statsminister

Ett exempel: Om SD:s budget blir verklighet - slopad utfasning av jobbskatteavdraget, slopad värnskatt, höjd gräns för statlig skatt - skulle en person som tjänar 100 000 kronor i månaden få sin skatt sänkt med 46 000 kronor om året.

Dessutom berättade SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt nyligen att partiet tycker samma som alliansen i varenda fråga som rör den ekonomiska politiken. Så vill man göra Anna Kinberg Batra till statsminister.

Enligt Finansdepartementets uträkningar skulle kalaset gå loss på 16 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som det kostar att driva Säpo, Kriminalvården, Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar.

En röst på SD är inte en röst på ”rationalitet” och ”effektivitet”. Det är en röst på brutal högerpolitik med gigantiska skattesänkningar där de som har mest ska få mest.


Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

SD vill dumpa de svenska
lönerna
Enbart rasister bör rösta på
Sverigedemokraterna