Salar tvingas betala tio tusen för sitt jobb
Rädd för att bli utvisad från Sverige
För ett tag sedan träffade jag en märkbart sliten och trött man, vi kan kalla honom Salar. I mitt uppdrag som facklig företrädare i Kommunal träffar jag många som honom; människor i utsatta situationer på arbetsplatser.
Salar arbetar för ett kooperativ med kollektivavtal som personlig assistent och han tjänar bra, över 30 000 kronor efter skatt i månaden. Salar undrar hur mycket man egentligen ska betala tillbaka på lönen till sin arbetsgivare. Jag ber Salar utveckla och får veta att varje månad har han betalat mellan 8 000 och 10 000 kronor till sin arbetsgivare som "tack för jobbet i Sverige".
Han berättar också att han ofta arbetar över 200 timmar varje månad och att hans brukare vägrar använda alla hjälpmedel. Det är en arbetsmiljö som sliter hårt på Salar och han är trött redan efter tre år på jobbet.
Lever här på ett arbetstillstånd
Varför går någon frivilligt med på att betala tillbaka en tredjedel av lönen till sin arbetsgivare? Och varför har han inte kommit till facket tidigare angående den usla arbetsmiljön? Jo, Salar är visstidsanställd och han lever i Sverige på ett arbetstillstånd. Det betyder att om Salar klagar på jobbet kan han sägas upp med två veckors varsel och riskerar då inte bara sin försörjning utan också utvisning.
Salar är inte ensam i sin utsatthet. De senaste veckorna har avslöjanden gjorts av såväl Uppdrag Granskning som av tidningarna Arbetet och Kommunalarbetaren om företagen ”Enklare vardag” och ”Five Five Nails”.
Gemensamt för dessa företag är att deras anställda är medborgare i ett utomeuropeiskt land. Innan migrationsverket godkänner ett arbetstillstånd ska den fackliga organisationen som organiserar branschen lämna ett yttrande på anställningserbjudandet angående villkoren. Problemet är att facket bara yttrar sig om anställningserbjudandet – inte om anställningsavtalet. Det är alltså inte bindande, utan både lön och anställningsform kan, när arbetstillståndet väl är godkänt och arbetaren är i Sverige, vara helt annorlunda.
Personalkris i välfärden
Eftersom Salar har barn här i Sverige vågar han inte gå vidare med sitt ärende på grund av risken att förlora jobbet och rätten att få stanna i Sverige.
Sveriges kommuner och landsting, SKL, räknar med ett rekryteringsbehov på 508 000 de närmaste tio åren. För att klara välfärden behöver vi arbetskraftsinvandringen, men de som kommer hit måste få anständiga arbetsvillkor. Därför behöver vi stärka fackets möjligheter och skärpa arbetsgivarens skyldigheter vid migrationsanställningar. Ett första steg skulle kunna vara att göra villkoren i migrationsyttrandena bindande.
Annars är det fortsatt lätt för hänsynslösa arbetsgivare att hota med utvisning för att få människor att jobba under vidriga förhållanden till låga löner. Samhället har inte råd med dessa rötägg eftersom Sveriges välfärd är i extremt stort behov av människor som Salar.