”Helt hysteriskt” hyllar den ”dåliga kvinnan”

”Absolutely fabulous: The movie.”

I fredags gick äntligen ”Absolutely fabulous: the movie” upp på bio. Filmen baseras på tv-serien som i SVT kallades ”Helt hysteriskt” och hade premiär på brittiska BBC 1992. Det liknade inget man sett förut. ”Helt hysteriskt” öppnade ögonen för min generation på samma sätt som någonsin Nina Björks feministiska bibel ”Under det rosa täcket” eller antologin ”Fittstim”. Det var feminism och normkritik utan pekpinnar.  ”Ett klassiskt verk”, som serietecknaren Liv Strömqvist nyligen sa i en hyllning av serien i podden ”En varg söker sin pod”.

”Helt hysteriskt” kretsar kring två väninnor i 40-årsåldern, Patsy (Joanna Lumley) och Eddy (Jennifer Saunders). De jobbar inom mode- och pr-världen och super, knarkar och ratar Svenssonliv. I övriga roller finns Eddys mamma samt dottern Saffy med karisma som en grå mus och av den enda anledningen retar gallfeber på sin excentriska mamma. Att det är Jennifer Saunders som har skrivit, regisserat och spelar huvudrollen borde i en rättvis värld ha gett henne Jerry Seinfeld-status.

”Helt hysteriskt” var glamour och humor om ”dåliga kvinnor”. Patsy och Eddy var egocentriska, kassa mammor med dålig självkontroll. Så är många kvinnor. Det hade bara inte gjorts någon tv-serie om dem innan. Och har knappt gjorts sedan dess?

De är som ”Sex & the citys” brittiska föregångare, och precis som den amerikanska tv-serien har ”Helt hysteriskt” nu blivit film. ”60 är det nya 40”, förklarar Patsy med sin patenterat drygt uppdragna läpp i öppningsscenen. 

Historien håller egentligen inte för en hel film. Eddys pr-firma är på dekis. Hennes slokade fjäder i hatten är att hon representerar Emma Bunton, tidigare känd som Baby Spice. När hon får reda på att Kate Moss sparkat sin pr-ansvariga ser hon sin möjlighet.

Men det slutar med att hon på en modefest inför hela det brittiska kändisgarnityret råkar putta modellikonen i Themsen och blir misstänkt för dråp. Människor strömmar till kajkanten och hyllar den ökänt dekadenta modellen med blommor och sauvignon blanc-flaskor.

Det är lika tramsigt som det låter. Men humor behöver som bekant inte alltid vara rolig.

Det går att tolka Kate Moss roll i filmen som en hyllning till ”Helt hysteriskt-kvinnan” i verkligheten. Visserligen lyckad och framgångsrik som få, men med fel och brister som oss andra.

När Eddy försöker locka sitt barnbarn att följa med henne och Patsy ”som accessoar” till modefesten får vi nyckelrepliken: ”Vi vill bara leva ett roligt liv, vill inte du det?”. Ännu en gång lyckas de två, numera tanterna, förmedla den omstörtande kraften i kvinnlig vänskap och känsla för humor.