Vi måste prata om skolvalet

underkänt Det fria skolvalet har dramatiskt ökat skillnaderna mellan barn i den svenska skolan.

29 OKTOBER 2013. Det fria skolvalet

Den har ett rykte av att vara en dålig skola, och att folk med dåliga betyg hamnar här.”

Lollo går på Farsta gymnasium, som ligger en bit ut i de södra förorterna i Stockholm. Det är hennes sista år. Skolan ska nämligen läggas ner. ­Orsaken är minskade elevkullar, som i sin tur beror på att Farsta gymnasium fått rykte om sig att vara en uppsamlingsplats för elever som är omotiverade att studera.

Det gör ont i hjärtat när jag hör reportaget ”Fria skolvalets förlorare” i Sveriges Radio. Jag tog själv studenten från Farsta gymnasium 1993. En sliten kommunal skola med elever från ett stort upptagningsområde: Sköndal, Skarpnäck, Hökar­ängen, Bagarmossen, ­Enskede, Farsta. Det var en blandad skara, vad gällde bakgrund och studiemotivation. Men Farsta gymnasium klarade jobbet. Det var en bra skola.

Orsaken till Farsta gymnasiums förfall är inte brist på pengar, eller att lärarna blivit sämre. Skälet är en ond segregationsspiral ­orsakad av det fria skol­valet.

Det fria skolvalet infördes av Carl Bildt och Beatrice Ask 1992. Sedan gick det snabbt utför för Farsta. De ambitiösa eleverna försvann. Och det fick stora ­effekter.

”Vi behövde de eleverna i klasserna. Finns det inga som är väldigt motiverade att plugga blir det väldigt trögt”, säger Margareta Bergholtz i reportaget. Hon var lärare i Farsta gymnasium i över 30 år.

Farsta är inget unikt exempel. Det är kris för likvärdigheten i hela den svenska skolan. Vi hade tidigare små resultatskillnader mellan skolor. Sedan slutet av 1990-talet har de fördubblats, och nu börjar Sverige närma sig kunskapsklyftorna i andra länder.

På senare tid har debatten om skolan äntligen börjat skifta, vi ser problemen. ­Senast i förra veckan presenterade Jan Björklund ett förslag om en lag om att skolor med större problem ska kompenseras ekonomiskt.

Resursfrågan är viktig. Mycket kan bli bättre med mindre klasser och bättre lärarlöner. Men anser vi att den ökande segregationen är ett problem måste vi också orka prata om det som drev Farsta gymnasium till nedläggning.

Det fria skolvalet gör att ambitiösa familjer väljer bort skolor med en stor ­andel svagare elever – oavsett om klasserna är små och resurserna goda.

När de ambitiösa eleverna försvinner får det effekter – nivån på undervisningen sjunker, totalt sett. Det handlar om det forskningen kallar kamrat­effekter, det vill säga att elever påverkas av sin omgivning. Men också om lärares förväntningar, som är viktiga för hur elever faktiskt presterar.

De svaga eleverna får sämre chanser. Men inte heller de ambitiösa eleverna lär sig mer – kunskapsnivån sjunker även för dem. 

Vi lever nu med konsekvenserna av de naiva och ofärdiga reformer som ­genomfördes i skolan på 1990-talet. Kommunaliseringen, friskolereformen och det fria skolvalet skapade tillsammans en oreglerad skolmarknad där konkurrensen skulle garantera kvalitet.

Så blev det inte. I stället fick vi sjunkande skolresultat, bristande styrning och skolföretag med vinst­intresse som ledstjärna.

Rätten att välja har ett oavvisligt värde. Och att gå tillbaka till det system som fanns före 1992 är inte aktuellt. Men i den stora diskussion om skolan som nu pågår, måste vi kräva bättre svar på frågan hur segregationen på allvar ska kunna brytas.

I detta ingår att fundera noga över effekterna av det fria skolvalet, och hur systemet skulle kunna ändras.

För sanningen är att just nu har vi en skola som allt ­hårdare ­sorterar barn, i stället för att utjämna livschanser.

Och det är faktiskt oanständigt.

Följ ämnen i artikeln