Syriens diktatur måste falla nu

Publicerad 2011-08-02

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Mot regimen Mobilkamerabilden sägs komma från en regimkritisk demonstration i syriska Hama fredagen den 22 juli. Nu i helgen rullade stridsvagnar in i staden för att slå ner protesterna.

2 augusti 2011

Syrien

Den muslimska fastemånaden ramadan inleds i sorg och vrede. Åtminstone  i Syrien.

I helgen rullade stridsvagnar in i staden Hama, syrisk militär skickade en skrämmande signal till landets demokratiaktivister och oppositionella. Över 140 människor ska ha dödats.  Vittnesuppgifter talar om vild maskingevärseld och krypskyttar som skjutit civila.

Enligt brittiskbaserade Syrian Observatory for Human Rights var söndagens händelser de blodigaste sedan protesterna inleddes i mars. Sedan dess har närmare 1 600 människor dött.

Gamla rötter

För att förstå situationen i Syrien måste man gå tillbaka i tiden. Diktatorn Bashar al-Assads styrka har sina rötter i den tid då Syrien styrdes under franskt mandat. Fransmännen främjade den religiösa minoriteten alawiternas ställning i landet för att stänga ute sunniterna. De stöddes av Ottomanska riket.

I höjd med 1960-talet hade alawiterna kommit att dominera det syriska etablissemanget helt, genom en rad kupper i slutet av årtiondet kunde man gripa makten. Sedan 1970 har familjen al-Assad, som tillhör alawiterna, styrt landet.

70 procent av landets yrkesmilitärer är alawiter. 80 procent av officerarna är alawiter. Den syriska armén är alltså inte oenig, som i Gaddafis Libyen, eller självständig, som i Mubaraks Egypten. De kan därför med en helt annan självklarhet slå ner på de demonstranter som hotar maktbalansen och arméns existens.

Hot om inbördeskrig

Majoriteten av landets värnpliktiga tillhör dock majoritetsbefolkningen sunniterna. Hotet om ett regelrätt inbördeskrig och än mer blodsspillan tornar upp sig.

Efter helgens blodbad i Hama reagerar världen med avsky. Storbritannien och Frankrike fördömer attackerna. Tyskland har uppmanat FN:s säkerhetsråd att samlas och Italien vill se ett skarpt uttalande från FN.

Men Kina och Ryssland – Syriens två största handelspartners – lär blockera ett sådant, precis som efter skotten mot demonstranter i Rastan och Talibiseh i juni.

Farligt för Iran

För diktaturen i Iran skulle en demokratisk utveckling i Syrien kunna vara farlig. Utan baathregimen i Damaskus riskerar man att förlora sin viktigaste ingång i arabvärlden.

Sveriges och EU:s protester mot förtrycket och mördandet är välkomna. Men nu måste sanktionerna skärpas och det diplomatiska och ekonomiska trycket på Syrien öka.

För att den arabiska våren ska över­leva måste diktaturen i Syrien falla. Formellt ligger man i krig med Israel, som ockuperar Golanhöjderna. Syrien stöder Hizbollah i Libanon och palestinska Hamas har uttalat sitt stöd för al-Assad.