Välj rörelse, inte Östros
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-02-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Sahlin ifrågasattes och avgick, medan den manliga maktstrukturen bakom nu belönas”
Hajar som slutar simma sjunker mot botten och dör. Detsamma gäller politiska rörelser.
Inom några veckor ska Socialdemokraterna välja ny partiordförande. Partiet står nu inför en skiljeväg. Antingen väljer man en person som har förmågan att röra sig framåt, eller så väljer man en person som skyller valförlusten på väljarna.
Anders Sundström, Leif Pagrotsky och Mikael Damberg är tre personer som möjligen skulle kunna få Socialdemokraterna att fortsätta simma.
Det finns viktiga invändningar mot alla tre. Anders Sundström har åldern emot sig. Leif Pagrotsky har inte det breda stöd i partiet som är önskvärt. Mot Mikael Damberg talar hans bakgrund i falangstridernas SSU.
Orädd, populär och viljestark
Men alla representerar en möjlig väg framåt.
Anders Sundström har som chef för Folksam visat att han inte är rädd för att ta risker och tänka nytt. Han har mycket att bidra med i diskussionen om jobb och tillväxt. Han skulle kunna ena partiet och ge Fredrik Reinfeldt en match.
Leif Pagrotsky är en skicklig ekonom. Han har internationell utblick och är en nyfiken och självständig tänkare. Han har vunnit en EMU-omröstning och är en duktig debattör. Han är – inte minst viktigt – populär bland väljarna.
En trio på väg framåt
Med Mikael Damberg skulle Socialdemokraterna få ett verkligt generationsskifte. Hans område, utbildningspolitiken, är helt central för Sveriges framtid. Dambergs fokus på lärarrollen och resultat visar att han har vilja och förmåga att utveckla politiken.
Mot dessa kandidater står en trio som representerar politiskt stillastående.
Tomas Eneroth har suttit i riksdagen i 16 år, och haft tunga poster som utskottsordförande utan att sätta några särskilda avtryck. Han har inte visat att han är redo att ompröva politiken, och det är svårt att se hur han skulle kunna entusiasmera väljarna.
Thomas Östros och Sven-Erik Österberg var centrala i att utforma den politik som Socialdemokraterna förlorade valet på. Det finns en könsdimension i dessa mekanismer – att Mona Sahlin ifrågasattes och avgick, medan den manliga maktstrukturen bakom nu belönas – som är djupt obehaglig.
Nya ledare – av båda könen
Två kvinnor förekommer i mediespekulationerna. Lena Sommestad har en gräsrotsrörelse i ryggen, och har ett öppet och resonerande tilltal. Det är dock svårt att se hur hon skulle kunna hålla ihop och leda partiet. Veronica Palm är populär, och en skicklig debattör. Men har inte kapaciteten att bli partiledare.
Att det inte finns några starkare kvinnliga kandidater är oroväckande. En av de viktigaste uppgifterna för Socialdemokraterna under åren framöver blir att matcha fram en ny generation ledare. Av båda könen.
Aftonbladet
Karin Pettersson