Lögnen är Carl Bildts

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Auktoritärt som vanligt delade Carl Bildt ut order till svenska journalister i Bryssel: Skriv med versaler och stryk under att Lars Danielsson ljugit för riksdagen.

Bildt ville rättfärdiga sitt beslut att trakassera Danielsson, hålla honom arbetslös, hålla inne lönen och dra in elementära sociala rättigheter.

Lars Danielsson har fått rättmätig kritik för att han som många andra hanterade tsunami-katastrofen illa. Ingen utredare eller myndighet har dock beskyllt honom för att ljuga. Bildt säger sig hämta argument från JO.

Primitivt hämndbegär

Ingenstans i den kortfattade JO-rapporten står det att Danielsson ljög, möjligen finns en sådan insinuation i texten. JO:s utredning beskrivs, av professor Olof Petersson, som inkompetent, en enklare ”klippsamling”. Ett sammanfattande omdöme lyder: ”JO-kritiken framstår som ogrundad”.

I den här affären, laddad av Bildts primitiva hämndbehov, finns däremot en given lögn. Den är utrikesministerns. Han säger att han ”aldrig löneplacerat någon på UD”. Aftonbladet visade på nyhetsplats i går dokument, som visar att Bildt faktiskt i enlighet med sitt chefskap undertecknat anställnings- och lönevillkor för flera högre tjänstemän, bland annat förre kabinettssekreteraren Hans Dahlgren.

Bildt, som vanligt föraktfull till arbetsrätten, avfärdar UD-fackets kritik.

Vägrar förklara

Han vägrar helt enkelt ge någon förklaring till sin privata bestraffning av Danielsson. Med suverän arrogans (”efter de offentliga uttalanden jag gjort”) tillhandahåller Bildt sin egen kabinettssekreterare att inte aktualisera Lars Danielssons arbetsvillkor eller existens.

Carl Bildt har helt enkelt beslutat hålla en egen politisk fånge, förnedra honom, beröva honom och hans familj grundläggande försäkringsskydd, missakta hans yrkesheder och kompetens. Ett beteende som mer påminner om feodalfurstens än en modernt demokratisk arbetsledare.

Fredrik Reinfeldts utnämningar av kultur- och handelsminister har blåst över som enklare parodier. Valet av Carl Bildt som utrikesminister är det stora, grova misstaget. Nonchalant och lätt föraktfull till statsministerns uppfattningar och hans kritik av svartjobb. Självöverskattande i sin roll som medlem i det konservativa jet setets debattcirkus. Ideologiskt länge kopplad till den Bush-administration som sprider död och kaos i Mellanöstern. Svassande till politiska skojare som Karl Rove och Dick Cheney.

Samtidigt med Danielsson-affären publicerar DN Debatt, av svårbegripliga skäl, ett av dessa festtal som Bildt så gärna levererar.

Den floskulösa texten ska handla om Europa. Bildt blåser upp sitt ego och stöter ut följande formulering: ”Sverige har börjat tala – och Europa börjat lyssna.”

Om han har rätt är det synd om människorna, framför allt i Sverige.

OS