Mycket på spel i Malmö
Regnet piskar ett nästan öde Gustav Adolfs torg i Malmö på tisdagsmorgonen. På en av vinden till hälften sönderfläkt socialdemokratisk valaffisch står det: JOBB FRAMFÖR SKATTESÄNKNINGAR! Det är kaxigt.
– Pengarna behövs till investeringar. Det är de som ger de riktiga jobben, säger Ilmar Reepalu när jag träffar honom en stund senare i Stadshuset.
Det var investeringar som löste den riktigt allvarliga krisen på 90-talet, när Malmö var så gott som uträknad som industristad. Kockums låg i stort sett öde. Saab-satsningen hade misslyckats och självförtroendet var helt i botten.
– Ryggraden hade gått av, säger Reepalu. Arbetslösheten låg på 22 procent.
Med Öresundsbron, högskolan och krafttagen kring besöksnäringen kom vändningen. Turister, konferenser och alla arrangemang kring det omsätter omkring sju miljarder idag.
– Besöksnäringen sysselsätter fler än Kockums gjorde. För två år sedan, precis före den katastrofala finanskrisen, var arbetslösheten nere på fem procent.
Nu ligger den på nio procent och är i stigande, månad för månad.
Och det är nu investeringarna är livsviktiga igen. ”Det finns en marknad för nya jobb”, hävdar Reepalu. ”Miljöområdet, clean-tech, det är där jobben kan komma. ”Bara i Malmö-Lund-området finns ett kluster motsvarande ett par hundra företag.” Här tycks finnas framtidstro.
Men även en stor oro. Det stundande valet.
Alliansen har inga program som kan föra Malmö framåt. En stor fråga är stadsdelsnämnderna, som Moderaterna och deras allierade vill avskaffa – och därmed utjämningen mellan stadsdelarna. Och så tänker de införa pengsystemet inom bland annat skolan. Matematisk rättvisa, mänsklig och social orättfärdighet.
– En tredje sak glömde jag nästan, säger Reepalu. Konkurrensutsättningen, som i Stockholm. Först och främst betyder det färre anställda och färre händer i välfärdssektorn.
Det är samma sak som i valet till riksdagen. ”Det som ska finnas kvar är en liten, liten välfärdskärna att gnaga på. Det är den moderata politiken.”
Det är samma motsättningar – i riksdagen som i kommunfullmäktige. I botten ligger dramatiskt stora ideologiska skillnader. ”Jag är så jävla trött på att ingen har gått tillräckligt hårt åt det.” ”Barnfattigdomen har ökat med 30 procent. Klockrenare kan det inte illustreras.”
Skolan är ännu ett exempel. 7 600 lärare har försvunnit från grundskolan på två år. ”Jag har utmanat Björklund på en skolduell, men han vill eller vågar inte. Han pratar om flumskola. Men vilka är det som ligger bakom de två senaste läroplanerna? Folkpartister.”
Själv tror Reepalu att de rödgröna klarar att hålla ställningarna i Malmö. Det är intensiva kampanjer för varje röst.
Möte med byggarbetare i Västra hamnen ena dagen. En valdebatt på Lindängen den andra med Moderaternas Anja Sonesson, som vill stänga Malmö för flyktingar och kör en lokal valvariant på Leijonborgs språktest från 2002. En obekymrad flirt med Sverigedemokratiska väljare.
Det är ett verkligt valdrama. I kommunfullmäktige är SD representerat med drygt sju procent av rösterna, fem mandat. Partiet har en kommunalrådspost, delar platsen som tredje största parti med Folkpartiet. ”Kampen mot dem är en av våra huvuduppgifter. Precis som kampen mot högerns tvåtredjedelssamhälle.”