Nu vill brittiska väljare bestämma

Nicola Sturgeon, partiledare för Scottish national party (SNP), och hennes make Peter Murrell.

De brittiska vallokalerna har stängt, rösterna räknats och britterna kommer snart att ha ett nytt styre. Det kommer att bli en handlingskraftig regering som har en tydlig majoritet i parlamentet.

Det är i alla fall så det brukar vara och det är så det brittiska valsystemet är konstruerat.

Här har man så kallade majoritetsval i enmansvalkretsar. Varje brittisk valkrets utser bara en parlamentsledamot och den som får flest röster är den som får åka till London. Näst största parti får däremot ingen representation, även om skillnaden mellan ettan och tvåan är minimal.

Det är en modell som fungerat rätt bra i ett tvåpartisystem, men britterna röster inte längre på två partier. För 60 år sedan röstade 96,1 procent av britterna på de konservativa eller Labour. I år valde cirka 67 procent av britterna att rösta på något av de partierna.

I Skottland har nationalpartiet SNP gjort succé, i England och Wales har högerextrema Ukip och det gröna partiet stora framgångar. Men det kommer inte synas nämnvärt i det nya parlamentet.

Om man får tror vallokalsundersökningarna kommer SNP att få färre röster än Ukip, de gröna och Liberaldemokraterna men ändå få fler mandat än de partierna tillsammans.

Det får förstås de mindre partierna att skära tänder, men det bör bekymra de stora också.

Så sent som 2011 röstade britterna om att reformera sättet att utse politiker, men alternativet de ställdes inför var inte ett proportionellt valsystem så det blev nej. Nu vill en majoritet att valsystemet förändras så att det bättre speglar hur folk faktiskt röstar.

Inte så konstigt.

Sällan har det varit lika tydligt som i årets val att det brittiska valsystemet har verkligheten som fiende.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.