Världen kommer till högskolan i Borås
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-03-07
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Rosenbad är scenen när Hans Karlsson i dag presenterar regeringens arbetsmarknadspolitiska proposition. De verkliga huvudpersonerna bor långt från regeringskvarteren. Det är David, Elez, Andromachi och mer än 100 000 andra utlandsfödda utan jobb.
Företagsekonomen David Ndahimana hade en viktig post på Rwandas finansdepartement. Han var ansvarig för handelsfrågor och höll bland annat i landets deltagande på mässor runt om i världen. Så kom kriget.
– Jag flydde till Sverige år 1999, berättar David. I två år bodde jag på flyktingförläggningen i Mariestad. Jag försökte förbereda mina barn på ett liv i Sverige, men förutom det var det bara att äta, sova och vänta.
Sedan kom beskedet. Familjen fick stanna i Sverige. Regeringstjänstemannen läste svenska för invandrare och ett par datorkurser via arbetsförmedlingen. Det blev ändå inte lätt att få jobb.
Så kunde historien ha fortsatt, liksom för alldeles för många högutbildade invandrare.
– De tre åren jag väntade på uppehållstillstånd är den värsta tiden i mitt liv, säger civilingenjören Elez Neziraj från Kosovo. Nu har jag bott här i tolv år utan att få jobb som motsvarar min utbildning. De flesta arbetsgivare som ser en utländsk examen är skeptiska.
Andromachi Panagiotidou från Grekland tyckte det var svårt att läsa svenska tillsammans med elever som aldrig studerat i sitt hemland. Det är kanske inte så konstigt. Hon har sedan tidigare en magisterexamen i tyska.
Jag träffar David, Elez och Andromachi på högskolan i Borås. De är tre av de 29 deltagarna på Invandrarakademin. Högskolan vill ge eleverna chansen att använda sina kunskaper i Sverige. Arbetsförmedlingen ställer upp med ekonomiskt stöd och beställningar av utbildning, staten med ett särskilt bidrag till pilotprojektet.
– Vi vill ge både kompetens och självförtroende, säger rektor Said Irandoust. Vi frågar: ”Vad kan du? Vad vill du göra?”
Eleverna läser svenska, engelska och uppdaterar sina gamla specialkunskaper. Ofta går det tre–fyra år innan en flykting har fått uppehållstillstånd och hunnit få baskunskaper i svenska.
Då har utländska examina blivit gamla.
– Introduktionen till Sverige måste bli bättre, anser Said Irandoust. De som möter invandrare dag ett måste få ett klarare uppdrag. Redan då måste man fråga efter deras kompetens och hur de aktivt kan bidra till det svenska samhället.
Språket är centralt. Ett begränsat förråd av svenska ord skymmer begåvning och tidigare kunskaper.
Jag märker det när jag försöker förstå vad David arbetat med i Rwanda. Efter en stund föreslår jag att han berättar det på franska i stället. Plötsligt byter vi roller. Han beskriver sina uppgifter på flytande franska medan jag stapplar mig fram bland verbformerna. Jag ser en erfaren regeringstjänsteman framför mig, med en kompetens som många svenska företag saknar.
– Företagen väljer det lätta, något man känner igen sig i, framför det okända, tror Said Irandoust.
Det är dags att ändra på det.