En moderat bryr sig inte om Dorotea eller Bräcke

Skatteutjämningen är svensk politiks vattendelare

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Det är inte alltid de största politiska stridsfrågorna får de fetaste rubrikerna. Redan titeln på det program Socialdemokraterna presenterade igår dömde antagligen förslagen att drunkna i den allt febrigare valdebatten. Vem gäspar inte inför "Nationell samling för välfärden och välfärdens medarbetare"?

Ännu svårare att hålla sig vaken var det antagligen när Mikael Damberg pratade om den andra punkten i programmet, det kommunala utjämningssystemet.

Ändå är just det en av de verkliga vattendelarna i svensk politik.

Kommunerna skapar välfärd

Sanningen är ju att det är kommunerna och regionerna som erbjuder mycket av det vi räknar till välfärden. Det är deras ansvar att alla barn får den undervisning de har rätt till, att omsorgen om de äldre håller en anständig nivå och att vården fungerar. Det är kommunerna som lägger grunden för det svenska kulturlivet och som får ta ansvar när andra trygghetssystem misslyckats.

Alla vet dessutom att förutsättningarna är väldigt olika i olika delar av landet.
Det syns i den kommunala servicen. Men det syns också på skattsedeln.
Mest betalar invånarna i Dorotea i Västerbotten, 35 kronor och 15 öre av varje hundralapp. Minst betalar de som bor i Österåker norr om Stockholm, 28 kronor och 98 öre.

Långa avstånd och lite folk

Ingen tror att skillnaden beror på att invånarna i Dorotea vältrar sig i en överdådig kommunal service. Alla inser att det tvärt om handlar om långa avstånd och en gles och åldrande befolkning.

Trots att vi har ett system för skatteutjämning betyder det en skillnad på drygt sex kronor per hundralapp om vi jämför med Österåker.

Socialdemokraterna skriver att de vill ha en ordning som mer än idag stöttar små kommuner som kämpar med sitt befolkningsunderlag.

I en valrörelse där alla, på olika sätt, säger sig värna landsbygden borde de väcka allmän uppslutning. Så är det inte.

Varje gång utjämningssystemet mellan kommunerna kommer på tal uppstår en spricka i den svenska politiken. Moderaterna vill nämligen inte se någon utjämning.

”Landets bankomat”

Låt oss påminna om det moderata finansregionrådet i Stockholm, Irene Svenonius. Senast utjämningssystemet skulle förändras förklarade hon att huvudstaden inte skulle vara "landets bankomat".

Som om Stockholm skulle klara sig en enda dag utan exportinkomsterna från det producerande Sverige.

Det är inte första gången stockholmsmoderaterna sätter stopp för en rättvisare fördelning. När Anders Borg 2012 skulle lägga ett förslag la partikamraterna i Stockholms län i praktiken in sitt veto. Det slutade med att finansdepartementet fick skjuta till miljardbelopp för att det alls skulle bli något förslag.

Storstäderna har veto

Idag vet vi inte precis vad formuleringarna i det socialdemokratiska programmet kommer att vara värda för invånarna i Dorotea, Bräcke eller någon av de andra kommuner som idag tar ut högst skatt. Men det vi vet är att Elisabeth Svantesson aldrig kommer att lägga ett förslag som verkligen jämnar ut skillnaderna mellan dem och de som bor i Österåker, Solna eller Täby.

I Moderaterna har kommunalpolitiker från storstädernas välmående kranskommuner veto.