Den enda skillnaden jag oroas av är klass
Alla är så nyklippta i Stockholm nu för tiden. Jag sitter i stadens mitt, på Sergels torg, och glor ut på mina svettiga medmänniskor. Det är soligt ute, och den dånande fläkten på Kulturhusets fasad överröstar till och med bilarna i rondellen intill oss.
Trots temperaturen ser folk fräscha ut. De har nya kläder. Inga kluvna hårtoppar. Barnen som surrar omkring sina föräldrar är uppklädda i moderiktiga nyanser som petroleumblått, solrosgult och sandbeige. Jag hade gärna bytt outfit med någon av femåringarna på torget.
En annan demografi
Demografin här i storstadens mitt är inte densamma som för tio år sedan. Då nöp man sin kompis i armen och pekade om man såg någon med ett flashigt headset, Ray ban-solglasögon eller en häftig elcykel. I dag dominerar de stadsbilden. En man i blå skjorta med svettig rygg, beiga chinos och små fritt dinglande plasthörlurar i öronen susar förbi mig på en elsparkcykel.
De sunkiga, fattiga eller udda har fått flytta på sig. Trappan där punkare och emos, alltså hårdsminkade deppiga tonåringar, hängde under min högstadietid är nu tom. Där står nu bara en kvinna i lång, blommig klänning parkerad med en blank resväska intill sig. Det kinesiska telefonbolaget Huaweis reklam med Zara Larsson sitter tapetserad längs med den jättelika husväggen över oss.
Affärerna säljer inte mackor längre
Jag vandrar vidare längs Drottninggatan på jakt efter något att äta. En butik jag inte varit inne i förut ser utifrån ut att kunna erbjuda lite snacks eller en macka. Väl inne i den luftkonditionerade affären märker jag att det är en modern hälsokostaffär. Väggarna täcks av hyllrader med piller. Jag kan köpa 430 milligram rödklöverblommor för 350 kronor. Pumpafröolja, vilket jag lär mig är ett näringstillskott för män, kostar 198 kronor. Här finns inga mackor.
På bakgatorna kring Centralstationen ser demografin lite annorlunda ut. En man traskar omkring, stannar till vid varje papperskorg, böjer sig, sticker in en arm och rotar omkring. Ibland fiskar han upp en pantburk, skakar ur de sista dropparna och stoppar den i sin påse. En kvinna sitter utanför stationen med en knycklig pappmugg och tigger mynt.
Klasskillnaderna är groteska
Klasskillnaderna i Stockholm är massiva. Och dödliga – en högutbildad person i Danderyd lever i genomsnitt 18 år längre än en lågutbildad i Vårby, enligt landstingets Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. Skillnaderna i livslängd mellan olika delar av Stockholm är lika stora som de var mellan östra och västra Tyskland 1990, precis efter att landet enats.
Av alla skillnader som finns mellan invånarna i Stockholm, Sverige, Europa och världen är klass den enda som får mig att bli rädd över vart vi är på väg.