Symbolpolitik stoppar inte terroristerna
I morgon blir de av, samtalen mellan regeringen och delar av oppositionen om hur terrorismen ska bekämpas. Anders Ygeman kan duka fram kaffe och kakor till alla som lyckats få en inbjudan.
Förutsättningarna för att enas om politiska krafttag är goda, och i grunden är det bra. Efter det brutala attentatet på Drottninggatan behövs långsiktiga och stabila politiska åtgärder för att höja människors säkerhet och minska motsättningarna i samhället.
Dilemmat är förstås att mycket av det man kommer att prata om kring Ygemans kaffebord inte skulle få den effekten.
Elektrisk fotboja
Ta förslaget om att använda elektroniska fotbojor i väntan på utvisning. I olika varianter har idén förts fram av Kristdemokraternas Ebba Busch Thor, Miljöpartiets Gustav Fridolin och Socialdemokraterna.
Alla begriper att fotbojor inte hindrar någon som vill försvinna, eller stoppar någon som tänker begå ett terrordåd. Ändå pratar vi om fotbojor, som ett sätt att visa handlingskraft.
På samma sätt borde vi oroas över hur avvisningarna diskuteras, inte minst av moderatledaren Anna Kinberg Batra. Naturligtvis måste den som fått avslag på en asylansökan lämna landet, om det nu alls är möjligt. Alternativet är att människor tvingas leva i en zon av svart ekonomi, misär och utnyttjande.
Brutala diktaturer
Men att förstärka gränspolisen skulle knappast minska risken för terrorism. Det skulle inte diskriminerande kontroller av alla med mörkt hår göra heller. Och till brutala diktaturer som Uzbekistan kommer det aldrig att vara säkert att utvisa människor.
Anders Ygeman vill ha en lagstiftning som förbjuder samröre med terrororganisationer, och alla håller säkert med om att den som hjälper en terrorist borde kunna straffas. Men vad betyder medlemskap, och vilket slags samröre är det vi pratar om?
Och hur ska det bevisas? Vi vet ju hur svårt polis och åklagare har att få någon fälld för att ha planerat terrorbrott eller deltagit i terrororganisationers verksamhet. Att leda “samröre” i bevis lär inte bli lättare.
Resultatet av morgondagens möte skulle kunna bli en riktig dialog om verkliga åtgärder för att minska osäkerheten. Men resultatet skulle också kunna bli en tävling i symboliska signaler mellan politikerna.
Det vore riktigt dåligt, inte minst därför att symboler inte kommer att stoppa terroristerna eller öka säkerheten.