Livet blev inte bättre av privatiseringsvågen
Så föll då i förra veckan regeringen och Vänsterpartiets förslag om att begränsa vinsterna i välfärden. Ingen är förvånad, utom möjligen en och annan sverigedemokratisk väljare.
Det är klart att invandringen är SD:s viktigaste fråga, men det var inte som om Jimmie Åkesson var för fortsatt vinstfest sist det var val.
I tidningen Flamman noterar ledarskribenten Per Björklund att SD:s väljare enligt SOM-institutet är mest negativa av alla borgerliga väljare till vinster i välfärden. De är också mycket negativa till att statliga och kommunala bolag säljs ut.
Förra tisdagen, samtidigt som debatten om vinsterna pågick i riksdagen, ramlade jag över tidningen Dala-Demokratens intervju med Sverigedemokraternas länsordförande i Dalarna, Benny Rosengren. Han är, precis som jag, uppvuxen i bruksorten Grängesberg.
– När jag började i gruvan var man stolt över att gå till jobbet. Då var alla stolta över att vi bodde i Sverige, stolta över vad vi gjorde. Man strävade åt samma håll. Jag längtar tillbaka till den tiden, till sammanhållningen som var.
Sverigedemokraterna har ju varit framgångsrika på att göra politik av nostalgi och känslan av att något gått förlorat, men väldigt många svenskar som aldrig skulle rösta på SD delar den.
Det visar kanske inte minst debatten om vinstbegränsningar. Uppfattningen att välfärden var bättre innan vanvårdsbolag och profitdriven betygsinflation är grundmurad.
En av de mest diskuterade böckerna under valrörelsen 2010 var historikern Tony Judts ”Illa far landet”. Skriften blev Judts sista och hans budskap var att vänstern måste våga försvara vad den har åstadkommit under 1900-talet.
Under 30 år har vi fått se hur staten övergivit sina välfärdsambitioner. Vi har fått allt vidare förmögenhetsklyftor och privatiseringar som med precision skickar miljarder av offentliga medel till glada aktieägare.
Vårdcentralerna, skogen, apoteken, tågen, gruvorna, posten, elnätet, telefonin, bussarna, förskolorna, äldreboendena, järnvägen, pensionerna. En gång var det vårt gemensamma. Nu har det privatiserats, bolagiserats, konkurrensutsatts. Har tågen blivit punktligare? Posten mer leveranssäker? Elen billigare? Pensionerna högre?
Judt ansåg att socialdemokratin av i dag skulle ha lättare att mobilisera stöd för någonting som existerat och fungerat än för abstrakta vallöften. Att lova att stoppa kommande avregleringar och återställa tidigare privatiseringar är därför helt nödvändigt.
Konservativt, kanske någon invänder. Men det handlar om att våga försvara de principer som byggt upp världens kanske mest anständiga samhälle. Om inte vänstern vågar uttala det kommer partier som SD göra det.
Och det kommer inte leda till något särskilt anständigt samhälle.
LEDARE: Bergslagen sitter på enFölj Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter