Financial Times utnämnde Anna Lindh till Turkiets fiende nr 1

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Förra veckan hedrades Anna Lindh runtom i landet. Som första kvinnliga SSU-ordförande var Anna Lindh en av mina stora förebilder. När Anna Lindh framträdde i tv var jag alltid stolt. Vad som än hände i världen kunde hon förklara och på ett tydligt sätt ta ställning. Anna Lindh förde en utrikespolitik som byggde på värderingar och hon var aldrig rädd för strider.

En gång läste jag i tidningarna hur hon under ett FN-möte först hade skällt ut den turkiske utrikesministern för att kurderna vägrades sina rättigheter och sedan i samma takt läxat upp den iranske utrikesministern för bristande respekt för mänskliga rättigheter i Iran.

Därför blir jag så besviken på den bild som medierna nu skapar av henne. TV 4:s dokumentär ”Vår älskade Anna” förminskade bilden av den stora utrikesministern Anna Lindh och reducerade henne till en leende maka och mor. Den bestående känslan efter programmet är att vi har berövats Anna Lindh en gång till.

Jag har all respekt för Bo Holmbergs privata sorg men den borde inte i offentligheten få överskugga nationens sorg. Vad vi gemensamt bör minnas är att genom mordet på Anna Lindh förlorade miljontals människor runtom i världen en politiker som förde de förtrycktas talan.

Anna Lindh var nog den enda utrikesminister som engagerade sig i kurdfrågan av hela sitt hjärta. Hon markerade tydligt att ett EU-medlemskap för Turkiet inte är aktuellt om kurdernas rättigheter inte respekteras. Financial Times utnämnde henne därför till Turkiets fiende nummer ett.

Det är bara ett exempel på vilken kontroversiell politiker Anna Lindh var. Hon hade ryggrad och var en kraftfull politiker som såg möjligheter till förändring via EU. Under Sveriges ordförandeskap lyckades EU tack vare Anna Lindhs skicklighet förhindra krig i Makedonien.

Utan tvekan var Anna Lindh en av Sveriges starkaste politiker och den mäktigaste utrikesministern. Denna makt utnyttjade hon till något gott och tydliggjorde skillnaden mellan rätt och orätt. För henne handlade inte folkrätt bara om suveräna staters rättigheter utan även om mänskliga rättigheter.

Anna Lindhs starka engagemang för integrationsfrågor och framför allt diskriminering av muslimer är kanske mindre känt.

Jag känner muslimer som brukar säga att Anna Lindh fick dem att känna att Sverige också var deras land. I Tensta där jag växte upp kunde man möta Anna Lindh i centrum, på Tensta gymnasium eller på Tensta konsthall. Många jag känner brukade komma till Tensta marknad för att de där kunde räkna med att Anna Lindh dök upp och man kunde få en pratstund om Sveriges engagemang för det egna hemlandet. Hon trodde verkligen på ett samhälle där det skulle finnas nära kontakt mellan medborgare och beslutsfattare.

Jag tror inte att svenskar helt har förstått vilken stor politiker Anna Lindh var utomlands. Där betraktas hon som en statsman i samma klass som Olof Palme.

Vi som är lite för unga för att minnas har fått lära oss allt om Palmes politiska gärning men aldrig fått höra ett ord om hur han var som make och far. Vilken bild tänker vi ge framtida generationer av Anna Lindh?

Emine Onati (ledare@aftonbladet.se)