S måste vässa sin integrationspolitik

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Södra sidan är en av mina favorittidningar. Petter Beckman och hans kollegor ger en bild av

sydvästra Stockholm som sällan finns i större medier. De skildrar både det som är bra och de

problem som finns, med ett perspektiv nära medborgarna.

”Flest unga utan jobb i Skärholmen”, är förstanyheten i det senaste numret. Stadsdelen

hade redan år 2008 högst ungdomsarbetslöshet i Stockholm. Nu går dubbelt så många utan jobb.

Bilden av den ekonomiska krisen präglas lätt av varslen på stora industriföretag. Ändå slår den minst lika hårt mot ungdomar och andra med osäkra anställningar.

Inte minst i miljonprogrammets områden, som Skärholmen.

Södra sidan berättar också hur föräldrar väljer bort kommunala skolor i ”valfrihetens” spår, och hur Vårdval Stockholm tvingat vårdcentraler i Fittja och Alby till kraftiga nedskärningar.

Före valet år 2006 körde Folkpartiet hårt med sin retorik om ”utanförskapsområden”, som skulle vara socialdemokratins fel. Nu är det tyst.

Kan det möjligen vara för att Jan Björklund och Nyamko Sabuni inser att utvecklingen går åt fel håll?

Eller för att den satsning som regeringen presenterade i veckan kommer alldeles för sent för att hjälpa ungdomarna i Skärholmen som saknar jobb nu i höst?

SCB har fått i uppdrag att ta fram statistik om utvecklingen i förorterna, i första hand till år 2008. Redovisningen släpar efter i tid och det är tveksamt om vi kommer att få siffror på den fulla effekten av krisen före nästa val.

Då är det tur att tidningar som Södra sidan beskriver hur verkligheten ser ut.

I Vaxholm raljerade Fredrik Reinfeldt över att Mona Sahlin vill investera i hyresrätter och ge barnen i miljonprogrammet en god livsmiljö. Två dagar senare åkte han till Ronna i Södertälje och påstod att han lärt mycket av sina resor runt om i Sverige.

Jag trodde faktiskt Reinfeldt menade allvar om ungdomsverksamhet när han en gång i tiden talade om sin tid i Tensta basket. Efter Vaxholm undrar jag.

När klyftorna växer och det brinner i Göteborgs förorter hånar statsministern satsningar på bättre uppväxtvillkor.

Sedan åker han på arbetsstämma och pratar om Sverige som föregångsland. Den retorik-en är ett lika stort politiskt misslyckande som ungdomsarbetslösheten i Skärholmen.

Socialdemokratin har också skäl till självkritik. Nu finns det i alla fall ljustecken. Mona Sahlin har lovat ett miljardprogram för miljonprogrammet och partiets riksdagsgrupp har nyligen utsett Luciano Astudillo att leda en grupp om flyktingmottagandet.

Jag hoppas att det engagemanget märks också i Socialdemokraternas kommande alternativa budget. Liksom i partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer.

Däremot oroar det mig när ledande socialdemokrater vill överge integrationspolitiken och enbart syssla med generella åtgärder mot diskriminering.

Socialdemokratin får inte förringa problemen med arbetslöshet, segregation och brottslighet. Det tjänar bara Sverigedemokraterna på.

Det räcker inte med arbetet mot diskriminering, även om det är grundläggande. Det behövs också en medveten politik – och pengar – för att skapa mötesplatser, öka tryggheten, bryta skolsegregationen, få ett mer blandat boende både i villaområden och bland hyresrätter.

Kalla det gärna sammanhållningspolitik om integrationsbegreppet anses förbrukat.

Men ge inte upp ambitionerna om ett samhälle där människor lever tillsammans.