Vem som helst kan bli premiärminister

Storbritanniens nya ledare kommer inte kunna rädda landet

Boris Johnson blir antagligen Storbritanniens nästa premiärminister. Men väl på posten kan han inte göra särskilt mycket.

Nu ska de brittiska konservativa vaska fram finalisterna i kampen om partiledarskapet. Ett tiotal kandidater ska bli två lagom till helgen, sen får partimedlemmarna avgöra. Den som vinner blir premiärminister på köpet, eftersom bytet sker mitt i en mandatperiod av konservativt styre.

Det blir väl Boris Johnson. I det här stadiet ska kandidaterna att samla stöd från konservativa ledamöter av det brittiska parlamentet. Johnson har ensam stöd av fler personer än resten av kandidaterna har tillsammans.
Bland övriga som vill ha jobbet ingår tidigare brexitministern Dominic Raab, utrikesminister Jeremy Hunt och miljöminister Michael Gove. Ingen av dem sticker ut särskilt mycket, ingen utmanar Johnson på riktigt. En kvalificerad gissning är att de gett upp och helt enkelt hoppas på ministerposter i Johnsons regering.

En oväntad huvudmotståndare

En kandidat kvarstår som vågar kritisera Boris Johnson. Rory Stewart dök upp som en överraskning för de flesta. Han har varit stationerad utomlands länge och den brittiska tidningen The Telegraph påstår sig ha källor som säger att han jobbat som spion åt den brittiska underrättelsetjänsten. Stewart själv förnekar detta.

Rory Stewart är den enda kandidaten som säger att ett brexit utan avtal vore en katastrof. Det gör honom till Boris Johnsons motpol, eftersom Johnson meddelat att han vill driva igenom brexit i höst med eller utan avtal med EU. Stewart skulle föredra att skjuta fram utträdet och fortsätta försöken med att få igenom Theresa Mays avtal. Fungerar inte det, vill han plocka ihop ett slags medborgargrupper som ska prata sig fram till ett nytt avtal.

Kan sluta med nyval

Stewarts och Johnsons planer är lika orealistiska båda två. Försöker Boris Johnson släpa landet ut ur EU utan avtal och mot parlamentets vilja, kommer flera viktiga konservativa inpiskare säga upp sig. Chansen att regeringen efter det skulle klara en misstroendeomröstning är inte särskilt stor. Förutsatt att oppositionen inte kan skrapa ihop en majoritet ett dygn efter en sådan omröstning, blir det nyval.

I slutändan spelar det inte särskilt stor roll om det blir en brexitdåre som Johnson, en nybörjare som Stewart eller någon av alla ansiktslösa ministrar som tar över rodret i Storbritannien. Den nya premiärministern kommer inte ha mycket manöverutrymme. EU vill inte förhandla om avtalet, brittiska parlamentet vill inte släppa igenom det och alla försök till att skippa avtal helt och hållet lär sluta i nyval.

En ny partiledare kommer inte lösa britternas problem.