Skråmos sju barn är en bra början
”De är alla sjuka och undernärda”
Svenske IS-terroristen Michael Skråmos barn har förts ur lägret Al-Hol i Syrien och återförenats med sin morfar Patricio Galvez i Irak.
– Det känns underbart, jag är jätteglad, säger Patricio Galvez till Ekot.
Målet är att barnen sedan ska lämna Irak för att bege sig till Sverige, enligt Shiyar Ali, Sverigerepresentant för det kurdiska självstyret i norra Syrien.
Svenska myndigheter tog hand om de sju barnen och bistod med förflyttningen från Al-Hol till Erbil i Irak. Där har barnen fått läkarvård.
– De är alla sjuka och undernärda, säger läkaren Anwar Abduljabbar Yakkob till Aftonbladet, och konstaterar att "de har levt i en svår miljö med bristfällig sanitet".
Men filmer och bilder visar också återföreningen med släktingar, hur man nu fördriver tiden på hotellrummet i Erbil. Småttingar som upptäcker nya leksaker, morfar Galvez med en minsting på axeln.
Barn dör i det smutsiga lägret
Barnen kommer fortsatt behöva mycket hjälp och stöd. De har sett och upplevt sådant som inga barn ska behöva göra. Föräldrarna, Michael Skråmo och hans fru Amanda, anslöt sig till terrorsekten 2014, och dödades tidigare i år. Ettårige Mohammed Skråmo vägde mindre än tre kilo när ett reportageteam från DN besökte Al-Hol. I det kurdiskkontrollerade lägret bor 73 000 människor, varav 65 procent är barn. Ett flertal barn har dött i det smutsiga, trånga lägret.
Kritiken har varit stenhård mot den svenska regeringen för att det tagit sådan tid att agera. Rädda Barnen är en av många organisationer som fördömt bristen på handling.
“Vi drar inte benen efter oss efter utan arbetar så fort vi kan. Men det finns ingen ”quick fix” på det här som vissa tycks tro”, var utrikesminister Margot Wallströms försvar i april.
"Hjärtat talar för att barn inte ska fara illa, men det är väldigt komplexa förhållanden", sa statsminister Stefan Löfven.
60–80 barn kvar
Totalt finns fortfarande 60–80 barn med svensk anknytning kvar i lägret i Syrien. Varför gick det då snabbare med Skråmos barn? Svaret är dels att det fanns en anhörig på plats som drivit frågan, att svenskkopplingen enkelt gick att belägga och rent krasst att just de här barnen fått stor uppmärksamhet i media. Det går inte heller att bortse från att det blir mindre komplicerat när IS-föräldrarna inte längre finns i livet. Flera fall är mer invecklade.
Men grundfrågan i sig har inte ändrats: vi straffar inte barn för vad deras föräldrar har gjort.
Alla länder kommer att behöva hitta strategier för att lösa problemet. Belgien ska exempelvis skilja barn från mödrar som har anslutit sig till terrorgruppen. Barnen ska därefter föras hem.
I Sverige har vi omhändertagit barn till mördare, barn som bevittnat det mest ohyggliga våld i hemmet, och gett dem nya hem. Så måste det bli även nu. De här barnen förtjänar en helt annan väg i livet än den som terrorister har valt. Att bara vänta och vända bort blicken är inte ett alternativ.
Skråmos barn har fått lämna lägret, det var ett steg i rätt riktning. Betydligt fler behöver tas.