Ebba Busch har dödat Sveriges framtidstro

För ett år sedan bubblade hela landet av planer

Den planerade batterifabriken på Hisingen kommer att kräva mycket el mycket tidigare än Ebba Busch kärnkraftverk kan vara klara.

Är det någon som kommer ihåg Sten Tolgfors? Den moderate värnpliktsvägraren som blev försvarsminister och inte bara avskaffade värnplikten utan nästan hela försvaret.

När han avgick 2012 lär han ha varit en av regeringens minst populära ministrar. I regeringen Reinfeldt var det ingen liten prestation.

Nu är i alla fall Tolgfors tillbaka, som landshövding i Västra Götaland. Och den forna försvarsministern är orolig. Han anser nämligen att Västsverige hamnat i debattskugga när det gäller industriutveckling.

Inte på så sätt att det skulle fattas investeringsplaner. Tvärt om. Personbilstillverkaren Volvo siktar på att växa i det teknikskifte fordonsindustrin genomgår. Lastvagnstillverkaren också. Och det planeras för nya batterifabriker, i Mariestad och på Hisingen.

Tolgfors oro handlar om energiförsörjningen. Det behövs mer el, och den behöver finnas på plats snart. De nya fabrikerna i Västsverige har lika lite tid som fabrikerna i norr att vänta på Ebba Busch drömmar om nya fina kärnkraftverk.

Landshövdingen kallar det ”nyckeln för hela landets tillväxt och gröna omställning”.

Tidöpartiernas val att i praktiken motverka utbyggnaden av vindkraft, inte minst till havs, hotar nu omställningen av hjärtat i den svenska industrin.

Det som slår mig när jag läser vad Tolgfors säger är hur snabbt det har gått. För bara något år sedan stod investerarna i kö för att etablera fossilfri kraftproduktion i Sverige. Helt nya industrier, för koldioxidfritt stål, batterier och utsläppsfria transporter talade om sina framtidsplaner.

Idag är det liksom stopp för allt det där

Det är bara ett år sedan jag såg Ebba Busch företrädare som näringsminister inviga en testanläggning som skulle sätta svensk fordonsindustri i omställningens front.

Det planerades för snabbare järnvägstransporter, nya bostäder och modernisering av elnätet.

Idag är det liksom stopp för allt det där, i alla fall i det offentliga samtalet. Den politiska högern har gjort användningen av australiensiskt stenkol till en fråga om att bevara svenska traditioner. Planerna på snabbare tåg har den nya regeringen kastat på sophögen och allt stöd till bostadsbyggande är borta.

Näringsminister Ebba Busch säger att vindkraftsutbyggnaden ska fortsätta, men det som faktiskt hänt pekar i motsatt riktning.

Dessutom har vi frågan om arbetskraften. Medan till exempel Tyskland talar om att rekrytera kompetens andas den svenska regeringsplattformen i stället hur landet ska stängas ner.

Framtidstron är som bortblåst. På ett år har landet gått från att se framåt till ett ängsligt tillbakablickande.

Allt är inte Tolgfors partikamraters fel. Men en hel del.