Det här är bron till framtiden
Som en utmanare till Stockholm och Mälardalen. Så sågs Öresundsregionen i samband med bygget av den fasta förbindelsen mellan Skåne och Sjælland. Men det var inte förklaringen till att Öresundsbron väckte så stor aversion att den vid mitten av 1990-talet kunde avläsas i väljarbarometrarna med Centern och Miljöpartiet som de stora vinnarna.
Främsta skälet till motståndet var miljöhotet. Även om den också kunde anses för dyr eller för regional.
Men på de tio år som den 1 juli gått sedan Öresundsbron invigdes har farhågorna kommit på skam. Vattengenomströmning och djurliv har inte påverkats negativt av sandbankarna. Pepparholmen, den konstgjorda ön i sundet, har blivit något av ett reservat för fåglar och ovanliga växter.
Nästan 200 miljoner människor har åkt över bron, förra året drygt 11 miljoner med tåg. För någon vecka sedan passerade bilismen 50-miljonerstrecket. Arbetspendlingen visar också goda siffror. Arbetsförmedlingen hävdar att utan denna pendling skulle den skånska arbetslösheten varit dubbelt så stor.
Det som inte riktigt velat ta sig är integrationen och tillväxten. Ministrar från de bägge länderna diskuterade saken i veckan. De dansk-svenska förbindelserna ligger långt under sin verkliga kapacitet. Vad som bland annat krävs är regel- och skatteändringar, även om den danska regeringen än så länge tycker att det är i helt i sin ordning att skatt tas ut i det land man arbetar och inte i det där man bor.
Ett hopp sätts nu till nästa steg i infrastrukturen – bron över Fehmarn Bält, som ska stå klar 2018.
Då binds Öresundsregionens nästan fyra miljoner invånare samman med norra Tysklands än tätare befolkningscentra.
Det är möjligt att det blir det stora lyftet. Men kommer det nånsin att bli så stort att det förvandlar Stockholm till en avkrok? Bäst att inte säga någonting bestämt.