Glada jägare – och döda björnar
Listan på förlorarna i gårdagens budget borde besvära Anders Borg. Den toppas av deltidsarbetslösa kvinnor, långtidssjukskrivna och arbetslösa som behöver en utbildning för att gå vidare.
De stora vinnarna finns i Täbys och Vellinges villaområden. Det är misstänkt likt gammal moderat överklasspolitik.
Ändå finns kanske något mer bakom den sociala arrogansen, ett slags världsbild.
Jag anade den när jag för två år sedan hörde Reinfeldt tala inför sina egna i Vaxholm.
Moderatledaren talade om politik och barnuppfostran. Den som vill få sina barn att göra rätt betalar ut veckopengen först när uppgifterna är utförda, förklarade Reinfeldt. Ekonomiska incitament, också runt frukostbordet.
Kanske säger det något om vår statsministers syn på föräldrarollen, alldeles klart avslöjar det hur han ser på medborgarna. I vart fall de arbetslösa, sjuka eller fattiga. Som barn i behov av uppfostran.
Och uppfostrarna? Antagligen fanns de bland publiken i Vaxholm. Där lär i alla fall ha funnits många som nu får kraftigt sänkt fastighetsskatt.
När Fredrik Reinfeldt i tisdags öppnade den politiska hösten samlades några tusen demonstranter på Sergels torg i Stockholm. Fackliga klubbar och avdelningar, vänsterorganisationer och radikala kulturpersoner.
”Ett år räcker”, deklarerade demonstranterna. Ett stilla eko av det 1970-tal som Peter Birro väckt till liv med tv-serien ”Upp till kamp”.
Demonstrationer välter inte regeringen, de irriterar knappt makthavarna i Rosenbad. Ändå gör manifestationen mig glad.
Gemensamma protester kan muntra upp i ilskan över växande klyftor och orättvisor. Och munter folklig ilska är den kraft som så småningom kan vända en utveckling som pågått i årtionden.
Det vore på tiden.
Medierna i Dalarna rapporterar resultatet av årets björnjakt. Glada jägare, tuffa hundar och döda björnar. Ett slags harmoni, även om björnen inte skulle hålla med.
Annars är vargar, lodjur och björnar minerad mark. Jag vet, jag bor bland rovdjur och jägare.
Det närmaste vargreviret börjar vid horisonten – ungefär där solen så här års går ner – och i nysnön kan lodjursspåren någon gång gå ända fram till husen.
Rationella argument – oro för tamdjur och konkurrens om viltet – blandas med rädsla och misstro mot överheten. Att saken är undanskymd förklaras av att dramat utspelar sig långt från redaktioner och partihögkvarter.
Nu har Brå, brottsförebyggande rådet, granskat tjuvjakten på rovdjur. Rapporten borde skaka beslutsfattarna. Landsbygdens människor tiger, som vore de från Sicilien.
Brå tror på dialog, men också hårdare tag från polisen. Infiltration till exempel.
Det låter svårt.
Att placera en informatör i hjärtat av ett mc-gäng måste vara en barnlek jämfört med att osedd smyga sig in i ett jaktlag i gränstrakterna mellan Dalarna och Värmland.
Normalt polisarbete och samtal är nog trots allt en mer framkomlig väg.
Sverige är utslaget ur fotbolls-VM. Experter – inte sällan manliga tidigare elitspelare – talar om fiasko.
Jag upplever besvikelsen, men inte fiaskot. I stället ser jag damfotbollen i världen utvecklas, och ett svenskt lag i generationsskifte. Vem önskar för övrigt ännu en idrott likt ishockeyn, där samma länder år efter år fördelar medaljerna?
Ge damfotbollen chans att komma igen.