Stoppa folkpartiets medborgarkontrakt
Folkpartiet kräver medborgarkurs, berättade medierna i? går. Det ska inte räcka med ett språktest för att bli svensk medborgare, folkpartiets kontroversiella förslag från 2003. Partiledningen vill komplettera språkkravet med en kurs om det svenska samhället.
Medborgarkursen ska ”informera om hur det svenska samhället fungerar?–?om rättigheter och skyldigheter samt om den värdegrund som samhället bygger på”. Integrationsminister Nyamko Sabuni tar barnaga som exempel:
”Större delen av världen tror att man måste fostra barn med hjälp av aga. I Sverige har vi sagt nej till det. Och då tycker jag att det är viktigt att förmedla den informationen att vi fostrar inte barn med hjälp av aga.”
Vad medierna missade?–?och Nyamko Sabuni inte framhöll?–?är att folkpartiet vill komplettera medborgarkursen med ett slags medborgarkontrakt. Jag citerar deras rapport:
”Att bli medborgare är ju att sluta ett socialt kontrakt med det nya samhället. Detta skulle kunna tydliggöras genom ett dokument där den nye medborgaren bekräftar att hon eller han har tagit del av hur samhället fungerar (medborgarkursen), fått information om vilka rättigheter och skyldigheter man har som medborgare och att den nye medborgaren avser att delta i samhället och efterleva gällande lagar och regler.”
Jag undrar?–?när i livet får ursprungliga svenska medborgare intyga att de ska ”delta i samhället och efterleva reglerna”? Är inte det en självklar del av medborgarskapet? När folkpartiet säger att nya medborgare borde intyga sin renhårighet, antyder folkpartiet att invandrare och flyktingar inte går att lita på som ”vanligt folk”.
Förslaget om medborgarkontrakt misstänkliggör nya medborgare. Gör dem till andra klassens medborgare.
I Tyskland har diskussionen om integrationskontrakt pågått i flera år. Delstaten Baden-Württemberg frågade sina invandrare: ”Föreställ dig att din vuxna son kommer till dig och säger att han är homosexuell och planerar att leva med en annan man. Hur skulle du reagera?”
Om svaret inte var ”tolerant” nog, fick invandrarna inget uppehållstillstånd. De var alltså tvungna att skriva under på värderingar som många konservativa tyskar aldrig skulle acceptera. Påven Joseph Ratzinger, eller Benedictus XVI, skulle inte klara testet.
Visst ska demokratiska värderingar?–?alla människors lika värde oavsett kön, etnicitet och sexualitet?–?hävdas av samhället. Här har skolan, arbetslivet, politiken, folkrörelserna och myndigheterna en viktig uppgift. Som riksdagsledamoten Luciano Astudillo (s) skriver: ”Gemensam värdegrund skapas genom vardagliga möten, utbyte av erfarenheter och dialog.”
En nation som tvingar vissa medborgare att skriva under på att de har förstått demokratin visar sig tvärtom diskriminerande.
Folkpartiets medborgarkontrakt pekar ut ”de andra” som problemet. Och blundar för problemen med ”oss själva”. Skulle en sådan människosyn verkligen accepteras i ett medborgarkontrakt?