Lettland behöver en rättvis krispolitik

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hårda besparingar på sjukvård och skolor. Lägre barnbidrag och pensioner. Sänkta löner med 40 procent eller mer.

Sparprogrammet i Lettland är tufft, men det kommer att bli ännu värre. Nedskärningarna ska fortsätta år 2010 och år 2011, för att landet ska klara kraven från valutafonden IMF.

Experterna tvistar om de ekonomiska effekterna av svältkuren. Vi hör mindre om de mänskliga och politiska konsekvenserna av de brutala besparingarna.

I morgon ordnar de lettiska fackföreningarna en demonstration mot nedskärningarna. Det är inte säkert att alla protester kommer att vara så fredliga som arrangörerna vill.

Till hösten slår besparingarna igenom på allvar. Krisen kan förvärra konflikterna mellan Lettlands olika språkgrupper, menade statsvetaren Nils Muiznieks när jag träffade honom i Riga nyligen:

–?Känslan av att tillhöra Lettland har aldrig varit särskilt stark bland de rysktalande. Den kommer att bli ännu svagare under den ekonomiska krisen. Det kommer att kasta tillbaka våra ansträngningar för integration flera år.

Nils Muiznieks har varit ansvarig minister för just sammanhållningen mellan de olika språkgrupperna i Lettland. Han varnar för att arbetslösheten drabbar de rysktalande hårdast, eftersom de ofta har tillfälliga jobb.

Besparingarna på undervisning kan väcka starka protester, säger Muiznieks:

–?Det säkraste sättet att skapa demonstrationer är att lägga ned ryska skolor.

Nils Muiznieks ser fler ryska flaggor inuti bilarna i Riga.

–?De känner sig inte sedda, så de identifierar sig med det nya, mäktigare Ryssland.

Konsekvenserna av misstroendet kan bli allvarliga.

–?Det blir enklare för Ryssland att ställa till problem om de skulle vilja det.

Sådana scenarier måste Sverige göra allt för att undvika. Därför behöver regeringen tänka bredare än i finansdepartementets snäva ­Excel-ark.

Flera jag talat med i Lettland presenterar alternativ till den politik som IMF, Sverige och den lettiska regeringen förhandlat fram.

Fackföreningarna har till exempel kritiserat höjningarna av moms och punktskatter, som är ineffektiva och drabbar de fattiga hårt. De vill i stället ha en progressiv inkomstskatt, en idé som IMF egentligen gillar men inte driver tillräckligt hårt.

En liknande uppfattning har partiet Harmonicentern, som betecknar sig som socialdemokratiskt.

De nödvändiga bördorna i Lettland måste bäras gemensamt, om inte konflikterna ska bli våldsamma. Lettlands politiker har huvud­ansvaret, men de internationella långivarna kan inte blunda för att deras krav kan leda till social misär och politisk instabilitet.

Fredrik Reinfeldts regering måste vara lyhörd för dem som protesterar mot besparingarna, inte bara göra upp krispaket i slutna rum och sedan stoppa in öronpropparna.