Sådan herre, sådan dräng
När Försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord hyllar den bortre parentesen i sjukförsäkringen – är det då ett uttryck för myndighetens självständighet? Eller är det ideologiproduktion i regeringsmaktens tjänst?
Eller när Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist uttalar stöd för en statligt styrd obligatorisk a-kassa. Är det en suverän hållning, eller ett tecken på statsförvaltningens politisering?
Eller Bermudez-Svankvists inlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt häromdagen, apropå bråket om statistiken över ungdomsarbetslösheten: Svenskt Näringsliv har intresse av höga siffror därför att det gynnar arbetsgivarnas kampanj för en uppluckring av anställningsskyddet.
Det är enkelt att se en tendens. Det är ställningstaganden för alliansens politik. Ett angrepp på Svenskt Näringsliv kan visserligen tolkas som ett utbrott från vänster, men är i det här fallet en lans dragen för finansminister Anders Borg och hans kamp mot direktörer som inte förstår högerpolitikens långsiktighet.
Regeringar sparkar och ersätter obekväma och olydiga myndighetschefer. En rad generaldirektörer har lämnat eller tvingats lämna sina uppdrag under senaste mandatperioden.
Egentligen inget konstigt med det, även om allianspartierna sa sig vilja avpolitisera utnämningspolitiken. En minister får inte gå in och i detalj manövrera verksamheten i en offentlig förvaltning, så kallat ministerstyre. Men grundlagen sätter inga hinder för en regering som anger myndighetens kurs och vägval genom till exempel sina chefstillsättningar.
Ett kärt exempel brukar vara gamla Ams som under decennier av S-regeringar kritiserats för att vara nerlusade av socialdemokrater och LO-folk. Men hur skulle det annars sett ut? Genom arbetsmarknadspolitiken praktiseras väsentliga delar av den politiska viljan. En regering som satsar på åtgärder och utbildning kan inte gärna utse chefer som misstror arbetsmarknadsutbildning eller föraktar arbetsmarknadspolitik i stort.
Alliansregeringen behöver ett helt annat ledargarnityr. Ett som är berett att verka för en försvagning av a-kassan och ett som inte ser några konstigheter i att förvandla Försäkringskassan från medborgerligt trygghetssystem till ett kundcenter.