"Livet är inte alltid så demokratiskt"

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I kväll har ”Ping pongkingen” premiär. Jens Jonssons första långfilm har redan fått pris för bästa drama på den prestigefyllda Sundancefestivalen i USA.

Vilket drama det är. Jag satte mig i biostolen och förväntade mig en komedi. Fick något mörkare och viktigare.

Rille är tjock, mobbad och mästare på pingis. Hans lillebror Erik är tunn, populär och mästare på tjejer. Rille tycker att Erik har fått allt. Livet är inte alltid så demokratiskt, tänker han:

”Pingis är den enda demokratiska sporten i dagens läge. En studs på varje sida, det är allt. Men egentligen spelar det ingen roll. Världen är ändå inte demokratisk. Vi går hitåt, säger världen. Nej, vi går ditåt, säger USA. Då går dom dit.”

Rille och Erik älskar varandra som syskon gör. Lite klumpigt. De slits isär av sin längtan efter en riktig pappa.

Ping pongkingen är inspelad i Gällivare. 15-årige Jerry Johansson från Jokkmokk gör en strålande rollprestation som Rille. Jag känner igen hans rykande ångest under stickad mössa, bland meterhöga snödrivor.

Det är kallt och vackert. Den okuvliga humorn gör tragiken uthärdlig.

I lördags kväll rasade LKAB-gruvan i Kiruna. 21-årige Emil Nilsson dog när stenar krossade hans lastbil. Min kompis Anton jobbar i gruvan. Han mejlar:

”Ja, det är inte roligt att jobba nu. Man blev väldigt medveten om att man har tusen meter berg ovanför sig. Alla snackar om olyckan och det är småras hela tiden.”

Gruvtolvan, facket i Kiruna-gruvan, har länge varnat för bristande säkerhet. Martin Ivert, chefen för LKAB, har tydligen inte hört talas om det:

”De säger att de varnat. Det måste ju hittas ett sätt där alla idéer kan prövas. Bra idéer kommer att bli genomförda. Vi kan också se att vi glappat lite i kommunikationen.”

Gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö, som företräder de som jobbar under jord, har av förståeliga skäl mer bråttom:

”Som skyddsombudet sa till mig i dag: Nu är det nog. Precis så känns det. Nu kör vi.”

Häromveckan var jag i Helsingfors och träffade Erkki Tuomioja, som vill bli de finska socialdemokraternas nye parti­ledare. Han talade om Stora Ensos nedläggning av fabriken i Kemijärvi. Staten borde mer aktivt använda sitt ägarinflytande, sa han.

Finska Kemijärvi upplever samma sak som svenska Norrsundet. Stora Enso lägger ner pappersfabrikerna. Det skapar arbetslöshet och osäkerhet.

Statsministern Matti Vanhanen var nyligen i Kemijärvi för att försöka lugna de protesterande ortsborna. Han blev praktiskt taget utbuad.

I tisdags öppnade presidenten Tarja Halonen den finska riksdagen. Hon kritiserade högerregeringen som inte vill lägga sig i Stora Ensos fabriksnedläggning, trots att staten är den enskilt största ägaren.

”Jag tror att många frågar sig om detta är normal ansvarsfull företagsverksamhet?” sa Halonen.

Tuomioja och Halonen gör rätt som i globaliseringens tidevarv dammar av tankarna på ”ekonomisk demokrati”.

”Våld i samkönade relationer” heter en liten men viktig handbok från Sveriges Kvinnojourers Riksförbund. Den gör upp med myten att våld bara finns i heteroförhållanden.

Det är på tiden. Bögar och flator som blir slagna av sina partner har länge blivit osynliggjorda. De får sällan stöd och hjälp.

Alla relationer har en maktdimension. Därför kan alla relationer spåra ur i psykisk och fysisk misshandel. Heteronormen får inte hindra oss att se det.