Flyglarm ljuder i Kiev - som Hanoi julen 1972
I kalla krig ska små länder bombas till lydnad
I Kiev, Charkiv och Cherson ljuder flyglarmet. Härskarna i Kreml har ingen tanke på att ge sin krigsmaskin, eller människorna i skyddsrummen, helgledigt.
För väldigt många ukrainare blir det en jul och ett nyår utan el eller firande.
För precis 50 år sedan upplevde människorna i Hanoi och Haifong samma sak. Mitt under jul och nyårshelgen genomförde USA de största bombningarna sedan slutet på andra världskriget. Det strategiska bombflyget, de fruktade B 52:orna, flög mer än 700 uppdrag.
På elva dagar fällde de amerikanska planen 20 000 ton bomber över Nordvietnam. Under en enda bombnatt dödades 287 människor bara i stadsdelen Kham Thien i Hanoi.
I Sverige pratade vi om julbombningarna och Olof Palme jämförde med nazismens och fascismens illdåd.
"Eftervärldens dom har fallit hård över dem som bär ansvaret", sa Palme i sitt berömda uttalande dagen innan julaftonen.
Svenskarna, i alla fall många svenskar, demonstrerade och samlade in namn.
Nu pratas det om att vi är på väg in i en ny tid av kallt krig. Stormakter som kräver att deras intressen respekteras. Vapen som medel för att uppnå politiska mål. Oförtäckta hot om kärnvapen och uppvisningar av militär styrka.
När vi pratar om kallt krig väcker det kanske associationer till skumma spioner och hemliga mötesplatser. Regntunga gator i Berlin och skamfilade karaktärer som hos John le Carré eller eleganta snobbar som hos Ian Fleming.
I själva verket upplever människorna i Kiev och Cherson just nu det kalla krigets hetta. Precis som invånarna i Hanoi och Haifong gjorde för precis 50 år sedan.
För små länder som inte gör anspråk på stormaktsstatus är det nämligen precis det här det handlar om. Att bokstavligen förvandlas till en bricka i ett spel. Att den dåvarande amerikanska säkerhetsrådgivaren Henry Kissinger valde att tala om dominoteorin var knappast en tillfällighet.
Ett litet land som inte finner sig i rollen som en del av någon annans intressesfär ska bombas till lydnad.
Som Hanoi 1972. Som Kiev 2022.
USA:s terrorbombningar misslyckades. Vietnams motståndsvilja knäcktes inte. Människor sökte skydd under marken och bara drygt två år senare, den 30 april 1975, flydde amerikanerna från Saigon. Bilderna från USA:s ambassad har blivit det klassiska exemplet på en stormakts misslyckande.
Också i Sverige firades 1 maj 1975 som en befrielse.
I Ukraina fortsätter människor att fly till skyddsrum. Men förhoppningsvis ska man snart, kanske redan innan nästa jul, kunna komma fram och fira Rysslands misslyckande.
Det vore en seger för oss alla.