ÅSIKT

Stoppa flykten från förskolan

Foto: Fredrik Persson/TT / TT NYHETSBYR≈N
I slutet av maj demonstrerade förskolepersonal för bättre arbetsvillkor utanför Riksdagen i Stockholm.
LEDARE

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är ledsamt att läsa om krisen i den svenska förskolan. Personal över hela landet slår larm om att barngrupperna är för stora och arbetsbelastningen för hög. I morse rapporterade Ekonyheterna om att personalomsättningen i förskolan ökar i landets tre största städer.
Det är en nyhet som borde ge föräldrar en klump i magen.
Förskolepsykolog Gunilla Niss intervjuas i radion och talar om en strukturell kris. När små barn ständigt utsätts för ny personal påverkas deras tillit. Gunilla Niss jämför det med att barnet skulle förlora en förälder.
Den stora personalomsättningen är också tung för personalen. Nya medarbetare som ska skolas in läggs på de som är kvar. Särskilt vilar ansvaret på de utbildade förskollärarna som även ska leda det pedagogiska arbetet.

Tredje största bristyrket

Sedan 2011 är förskolan en egen skolform och enligt skollagen ska förskolebarnen inte bara få omsorg, utan även utbildning som ”vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”.
Men i dag är förskollärare det tredje största bristyrket i Sverige, enligt Arbetsförmedlingen.
I storstäderna ligger andelen förskollärare på drygt trettio procent. På vissa förskolor finns bara en enda legitimerad förskollärare med tre och ett halvt års studier på universitet eller högskola. Samtidigt fortsätter gruppen som saknar utbildning för uppdraget att öka.
Det finns flera orsaker till att bristen på utbildad personal har uppstått och att många ser yrket som ett tillfälligt stopp mot en annan karriär. Stora barngrupper och hög arbetsbelastning är de viktigaste, men dålig arbetsmiljö och strama budgetar är också tunga faktorer.

Vittnesmål från förskolan

”Jag har jobbat på dagis/förskolan sedan 1979 och känner inte igen mitt yrke! År 2018 har planeringstid, pauser/raster och tryggheten för mej och min barngrupp sopats bort”. Det berättar en förskollärare under hashtaggen #pressatläge som tog fart i våras. Inspirerade av MeToo-upproret delade tusentals anställda inom förskolan med sig av historier från sina arbetsplatser i sociala medier.
Läsningen borde vara en varningsklocka för våra politiker.

Studier visar att förskolepersonal som regel gillar sitt jobb och att belöningen av att arbeta med barn är stor. Så stor att personalen – som oftast är kvinnor – pressar sig till det yttersta. Många känner en lojalitet med barnen och verksamheten. Men lojaliteten får inte utnyttjas, det finns en anledning till att sjukskrivningar för stressrelaterade sjukdomar för denna yrkesgrupp är nästan dubbelt så vanlig som för arbetsmarknaden i helhet.

Fler måste lockas till yrket

Regeringen har redan gjort stora satsningar på minskade barngrupper – och de har också minskat en aning de senaste tre åren. Nu behövs åtgärder för att locka fler till yrket – och för att få dem att vilja jobba kvar. För att på allvar höja lönerna, minska barngrupper och bygga fler förskolor behöver staten skjuta till mer pengar till kommunerna.
Om inte förskolan fungerar gör faktiskt inte samhället i övrigt det heller.

ARTIKELN HANDLAR OM