Jag blev inte dum i huvudet av tv-spel
Efter att ha suktat efter ett tv-spel hela min barndom, lyckades jag i vuxen ålder tigga till mig min första pc av mina föräldrar. Jag skyllde på att jag behövde den i mina högskolestudier. Det var inte hela sanningen.
Det var i ännu högre grad dataspelen jag ville åt. I dag hade vi inte tyckt att dessa spel var något vidare. De behövde få plats på en floppydisk, eftersom datorn inte hade någon hårddisk. Grafiken var usel, ljudet bestod mest av blippande. Men jag älskade det.
Några år senare sa en kollega till mig att han tyckte att det var fantastiskt att jag redan blivit färdig med min doktorsavhandling med tanke på att jag ... i mitt huvud formulerade jag fortsättningen ... hade hunnit få två barn.
Men det han fortsatte med var ... spelat så oerhört mycket dataspel.
Ja, jag om någon inser att dataspelande kan gå till överdrift. Att det finns dem som vansköter skolan på ett sätt som inte går att reparera. Att skicklighet i dataspelande inte kompenserar för att man inte lärt sig multiplikationstabellen och elementär stavning.
Nu har Moderaternas skolpolitiska talesman Tomas Tobé bjudit in till ett handslag med föräldrarna för att minska barnens, och framförallt pojkarnas, dataspelande. Detta utspel har delat Sverige i två delar – de som hånar det och de som älskar det.
Vuxenvärlden har alltid bekymrat sig över barns och ungdomars intressen. Läsandet av lättsinniga romaner sågs som ett stort problem på 1800-talet. Sen kom serietidningarna, rockmusiken, tv:n, videon, för att nu fokusera på dataspelandet.
Det mesta tyder på dataspelandet är mer intellektuellt utvecklande än mycket annat på denna lista. Vi blir inte dumma i huvudet av spelandet.
Sverige presterade riktigt dåligt i den senaste Pisa-undersökningen av skolresultaten. Förra året kom emellertid också en annan internationell undersökning av kunskapsnivån för hela befolkningen. Det visar sig i den att Sverige är bäst i världen på informations- och kommunikationsteknik, vilket var en av de tre förmågor som mättes. Sverige presterade också riktigt bra i matematik och svenska.
När samma individer mättes hade de mediokra resultaten i äldre Pisa-undersökningar ersatts av ett betydligt bättre resultat efter några år i det svenska arbetslivet.
Men samtidigt, och där måste jag faktiskt ge Tobé rätt, finns ett problem i att en obegränsad underhållning finns bara ett klick bort. Den telefon, läsplatta eller dator som kan vara till stor nytta i skolarbetet erbjuder också en fantastisk flyktmöjlighet från tristessen.
Om detta borde vi försöka samtala på något vettigt sätt utan moralpaniska övertoner.